Steget från hala banor och tighta kurvor i Bucaramanga till en enkel bana med silkeslen, greppig asfalt blev en intressant och tuff utmaning… Bakom mig 6 veckor där jag förändrat min teknik mer än på flera år dessförinnan. Samtidigt har jag levt i en bubbla – med samma kurvor att utmana varje gång, och underlag som tuggar hjul i parti och minut… Utmaningen nu är att väva ihop den nya tekniken med mina tidigare styrkor - och koppla in full kraft i åkningen när förutsättningarna tillåter.
Den första värdemätaren höll hög nivå. Europacup i Gross Gerau – med snabb bana och ett startfält där europaeliten kompletterats med åkare från bl.a Sydkorea, Colombia och Mexiko.
Torsdagskvällens planerade inåkning regnade bort. Istället stod jag först av alla på tracken på fredag morgon. Nymålad bana, härliga kurvor, flyt. Men när det äntligen – sent på fredag kväll – blev dags för mig att starta 300m var det inte på track, utan på road. Utan inåkning på banan. Regn och tekniskt strul tvingade arrangörerna till en snabb ändring… Men som sagt: en lätt, snabb bana. Jag flöt runt på 27.75 – nytt svenskt rekord på 300m road. 11:e plats. 0,6s från pallen. Vann gjorde fjolårets VM-medaljör Yeung Shin, Sydkorea, på 26,52 s, före hemmaåkaren Laetitia Schimek.
Lördagens 500m blev en stor besvikelse. Tuffa kvalförutsättningar: 10 heat x 6 åkare – och bara 12 åkare vidare till semifinal. Heatsegrare + 2 bästa tider. Jag hakade ihop med tjejen bredvid i starten och låg bara 4:a in i första kurvan. Lyckades inte rädda upp detta. Tiden 45.79 räckte bara till 23:e plats i sammandraget. Frustrerad över min klantighet…
Medeldistanstävlingarna inleddes med kvalomgångar på 5000 m poäng på lördag eftermiddag. Ett par taktiska tabbar placerade mig på en 14:e plats i mitt heat – och bara 12 åkare vidare till A-final. Men även topp 2 i B-finalen kvalificerades – vilket alltså blev min andra chans. Offensiv taktik där – och lyckades vinna. 25 min senare start igen, i A-final. Jag inledde med defensiv taktik, ett säkerhetslopp för att i första hand kvala direkt till söndagens A-final – för att slippa gå den hårda vägen med dubbla lopp då… Trots tuff uppladdning och ett snabbt lopp - där Sabine Berg satte nytt banrekord (och tyskt rekord) på 7.29,5 – var jag med hela vägen och gick i mål på nytt pers 7.31,7, även om placeringen bara blev 20:e .
Tyvärr blev det ingen start alls för mig på söndagen. En vansinnig hosta satte stopp. Inte värt att riskera den kommande intensiva tävlingsperioden på Europacupen för en elak förkylning…
Något positivt fanns det i alla fall denna frustrerande helg: mina nya skor fungerade bra! Fötterna överlevde i dem 2 timmar i sträck under lördagens intensiva 5000m-pass… Bara ett skavsår. En oerhörd lättnad att få inleda säsongen med ett par skor som fungerar bra, sitter okej – och inte håller på att falla i bitar…
För övrigt har Tyskland bjudit på en riktig sommarhelg – med närmare 30 grader och sol. Särskilt lördagen blev lång och ruskigt varm. Skönt att hinna ett par timmar på hotellet under lunchpausen – men ändå många många timmar på banan… och fortfarande 24 grader varmt när vi äntligen kom hem till hotellet vid halv 9-tiden på kvällen…
Hemkomsten till en kylig valborgskväll i Umeå kändes underlig. Svårt att greppa att det är så tidigt på säsongen att de knappt hunnit sopa cykelvägarna här… Nu väntar 10 dagar hemma innan nästa Europacup. Hoppas förkylningen släpper så att jag snabbt kan vara tillbaka i full träning…
…bidrog bådadera till en vecka lite utöver det vanliga…
Mer sånt, tack!! För att väcka alla de motionärer som fastnade för inlines under boomen på 90-talet men tröttnade på små hjul och söndervibrerade fötter – och som skulle kunna upptäcka en ny värld med bra hjul i storlek 90-100mm under fötterna… Och för att upplysa alla stackare som älskar att springa men inte tål stötbelastningarna… För inlines ÄR en bra motionsform, och ett par hyfsade motionsskrillor är inte mycket dyrare än ett par riktiga löparskor… Och håller mycket längre!!
