snart påsklov!

Caseredovisning imorgon förmiddag, sedan efterlängtat påsklov!! Har haft ganska korta dagar den här veckan också, och hunnit ta vara på den härliga vårvintersolen i skidspåret :-)

Fortfarande massor av snö, slaskiga cykelbanor och långt, långt kvar tills inlinestorr asfalt i Umeå…

Väderprognoserna för påsken ser inte helt lovande ut… Men hoppas på att få någon fin, ledig vårvinterdag i alla fall!

Bara mobilen som fick plats i fickan… Borde ta med en riktig kamera nån gång också! :-)

Aldrig göra “sista åket”…

Söndag morgon, Vallensbaek: vaknar strax före 5, regnet smattrar mot taket på gympasalen där vi sover…  Somnar om, vaknar, somnar, vaknar gång på gång, ger upp kl 6 och smyger ut, ner till omklädningsrummet, fixar i ordning skridskorna, får rull på lagren… Det har slutat regna. Frukost kl 8, himlen har klarnat upp, vår i luften! Asfalten är fortfarande blöt när vi startar träningen, men solen värmer! Poängloppsintervaller – tufft, givande, kul! Efter 7 set är vi egentligen klara, men  killarna  får order att köra en extra intervall… Jag får välja själv, köra eller varva ner, och vem vill vika ner sig i förväg…? Med facit i hand, borde jag nog gjort det… Gammal skrock om “sista åket” som aldrig ska göras – alltid då det händer nåt! Nu: näst sista spurten, 2 varv kvar – hakar ihop skridskorna, nära att falla, lyckas parera men hamnar i rotation… en piruett, sedan ligger jag ohjälpligt på backen… ställer mig upp, nånting är fel, det är HÖGER knä som gör ont!! Har inte ens slagit i det, snarare vridit… Varvar ner försiktigt, sedan in, av med skridskorna, testar att gå… ont att belasta… tankarna snurrar… har inte tid att bli skadad nu!! VARFÖR åkte jag den sista, extra intervallen??

Hemresa, flygförseningar, landar i vintrigt Umeå efter midnatt. Släpar väskan hem från flygbussen, dråsar i säng… Vaknar tidigt måndag morgon, vardag igen – terminens andra halva har börjat! Funkar att cykla till sjukhuset, men promenaden genom kulverten känns lång på ett knä som gör ont varje steg. Värre än smärtan är osäkerheten  – vad är skadat, vad  kommer detta att innebära för träningen…?

Tar det lugnt på måndagen, cykeldistans… Hade drömt om att snart få plocka fram landsvägscykeln, men  inser snabbt att MTB med dubbdäck fortfarande är det enda som duger… Underbart vårvinterväder i alla fall!  Tisdag morgon blir det cykel igen, men på eftermiddagen testar jag knäet på ett försiktigt skidpass, till min lättnad känns det rätt okej. Dessutom perfekta skidspår och vårvintersol!

Onsdag morgon skidor igen, lite tuffare åkning, lite mer smärta. Hem och lämna skidor, hämta ryggsäck, cyklar till labbet, testar inlines på rullbandet – inte tydligt ökad smärta… spännande nu, kommer knäet att svälla? Lättnad på kvällen när det inte syns nån skillnad. Är nog inte så farligt, då…?? Förmodligen en liten meniskskada… Vad betyder det för träningen?? Inser frustrerad att mina nyförvärvade kunskaper i ortopedi är torftiga och meningslösa i den praktiska situationen – vad innebär “konservativ behandling” egentligen?? Hur törs man träna?? Känner mig sjåpig, nojjig… så illa är det ju inte, EGENTLIGEN!! Men blir tokig på ovissheten, balansgången mellan förlorad träning och att göra nåt dumt, köra för hårt, fördröja läkningen… 4 dagar nu, ingen förändring – varken bättre eller sämre… 4 dagar, redan rastlös, stressad… vill ju vara bra NU!!! Vill träna som vanligt, följa planeringen… 2 veckor till nästa läger, får INTE missa det…! Inser trött att elitidrottare måste vara rätt hopplösa som patienter ibland…

Intryck från säsongens första dag…

08:05: Efter en tidig morgon och en smidig tågresa på ca 1,5h från Lund, framme i ett regnigt Vallensbaek… Blir häntad på stationen, möts av sneda leenden och kommentarer om typiskt danskt väder… På med träningskläder och löpskor för 30 min uppvärmning. Sedan in, av med plaskvåta skor… på med inlines, skoöverdrag, regntålig jacka… dags att starta säsongen! Ut på slät blank asfalt, 400m bana med vida kurvor! Rullar första varvet lugnt, med rytm och tryck i åkningen, fylls av en frihetskänsla! Grymt skönt att äntligen kunna ta ut skären, inte styras av tighta kurvor eller ett rullband som går i bestämd fart… Lagren redan blöta, inget att fundera över längre – närmaste timmen är det bara att ta vara på tillfället och köra för fullt!
Träningen blir tuff, mest för att kroppen inte riktigt är med… 4000m-intervaller, så det är inte riktig maxfart, men accelerationerna och det sista drivet saknas… tappar klungan utan att känna mig riktigt trött, biter ihop och kommer ikapp flera gånger tills killarna drar på lite extra och jag sladdar bakom de sista varven varje intervall. Nyttiga utmaningar!

När vi avslutar träningen är jag genomblöt från topp till tå, fötterna simmar i skorna, hjulen gnisslar och rasslar, jag fryser… in i en grovverkstad på baksidan av idrottsanläggningen, av med blöta skor, spolar dem under vattenkranen för att få bort gruset… möts av beskedet att vi får lämna alla blöta kläder till en av lägerfunktionärerna – som kommer de att tvätta och torka dem åt oss! Underbart, vilken markservice!!
In i omklädningsrummet, möter mitt ansikte i spegeln, brunfläckigt av smuts… Varmdusch, torra kläder, sedan dags att ta itu med de blöta lagren… Därefter lunch. Stannar av, känner den speciella trötthet som brukar komma efter nerkylda träningspass… svårt att få upp värmen i kroppen trots fleecetröja och 2 koppar varmt kaffe. Skönt att veta att eftermiddagens träning blir inomhus!

14:30: på skridskorna igen, i en handbollshall. Uppvärmning 35 åkare samtidigt – stökigt, häftigt! Faschinerande driv i klungan, man rullar rakorna, trampar knappt ens kurvorna men pulsen går upp ändå… statisk spänning och små rörelser för att hålla rytmen med klungan… Slås återigen av hur små likheterna är mellan denna åkning och den ensamma träning jag bedriver mina tidiga mornar i IKSUs sporthall…
Delas in i grupper igen, de yngre åkarna får gå till hallen intill. Fint att vi har tillgång till bägge hallarna! Närmaste timmen ägnas åt sprinträning, heatlopp på 1-2 varv. Nyttig utmaning för min tuffhet! Kassa starter, bara något bättre de sista heaten… försiktig och snäll i kurvorna som vanligt… men lyckas göra några omåkningar, hittar känslan litegrann… Kurvorna tar hårt på knäet, skönt med en fruktpaus efter 1,5h, får även en kylpåse till knäet (igen, vilken markservice!), hjälper lite. Biter ihop, kör vidare andra halvan av passet, mer sprintträning. Feg och försiktig, men kurvtekniken sitter – jag kan bygga fart och till och med ta ikapp när jag släppt lucka… Härligt att känna att vinterns slit med tidiga morgnar gett resultat! Stark åkning, men katastrofalt energiödslande… Mycket att jobba på, som vanligt…

Nu vila efter middagen, strax väntar ett barmarkspass, cirkelstyrka. Imorgon utomhusträning igen, oavsett väder… Regnlagren ligger fortfarande i rödsprit, hoppas jag kan få rull på dem igen till imorrn…
Och ändå – trots blötvädret – är det trevligt att vara här, omgiven av positiva, hjälpsamma, vänliga människor! :-)

Redo (?) för ny säsong!

Är i Lund, på väg mot säsongens första träningsläger. Ser ut att bli en regnig helg i Köpenhamn… Väskan fullpackad med torra träningskläder nu… risk för övervikt pga fullt med BLÖTA träningskläder på vägen hem… :-P
Håller tummarna att mina farhågor inte infrias… meterologerna har ju haft fel förr… ;-) Kanske kan det bli en del inomhusträning också, men det utomhusåkning jag längtar efter!

Isskridskorna ligger nu på hyllan sedan en knapp vecka tillbaka. Den säsongen avslutades med ett Bothnialopp i strålande sol förra helgen. Så sent som 4 dagar innan start var oåkbar pga brusten dubbelis, men tack vare ett hästjobb av arrangörerna, med att spola och skrapa banan, kunde loppet genomföras på en ganska fin slinga, 8 varvx5,5km. Trevligt med varvlopp och extra härligt att få gå i mål torrskodd för första gången på Bothnialoppet! Körde hela loppet tillsammans med herrsegraren (och klubbkompisen) Gunder, på mycket jämna varvtider. Utan mållinje var loppet verkligen inte upplagt för spurt, vi åkte in mot mål hand i hand, men efter en påminnelse från en funktionär råkade jag stämpla in mitt “orienteringschip” 1s före Gunder och fick alltså bäst tid i resultatlistan… Ingen välförtjänt “seger”, fick be Gunder om ursäkt efteråt för denna ofina miss… :-P

Den senaste veckan har varit ovanligt lugn och härlig – väldigt lite bunden tid i skolan, gott om tid att träna! Inlinespass (inomhus) på morgonen och skidträning i perfekta spår och härligt vårvinterväder på eftermiddagen – kan det bli bättre än så i mars??
Nu ser jag framemot en trevlig och förmodligen tuff helg på inlinesen – men det är också härligt att veta att vårvintern – min favoritårstid – fortfarande väntar på mig där hemma… så riktigt redo för säsong är jag nog inte ännu… ;-)

2010/03/19 | Posted in: inlines | Comments Closed

säsongen närmar sig…

I Umeå, med MASSOR av snö är det svårt att tro… men snart drar inlinessäsongen igång! Första lägret blir i Köpenhamn 20-21 mars, knappt 2 veckor kvar… Hinner med 2 läger i Danmark innan det blir en(för min del) rekorddtidig tävlingspremiär i Gross Gerau, Tyskland, 23-25 april.

Planeringen för resten av säsongen börjar också ta form… Sitter med läger-/tävlingskalender, scheman och flygbokningar nu… mycket pusslande och prioriteringar för att få ihop det med studierna…  Termin 8 är ett “hattande” hit och dit mellan olika kliniker, svårt att få någon överblick över schemat i förväg… men fantastiskt kul, inspirerande och lärorikt! Tiden går vettlöst fort, hittills är 1,5 av terminens 4 block avklarade…! För min del betyder det att jag nu borde hunnit lära mig ortopedi, reumatologi och röntgen… Kommande vecka blir det handkirurgi… samt en introduktion i urologi, som jag kommer att missa i april…

Kommande vecka är också sista veckan på Dragonens is… men vi har haft en härlig säsong med många fina måndagkvällar på isen – trots en kall vinter! Och jag har upptäckt att det faktiskt också går att åka skridsko även när det är -20 grader… ;-)

Kanske blir det också ett sista skridskolopp för mig i vinter – kommer nog att åka upp och köra Bothnialoppet i Piteå nästa helg trots allt… hoppas på bättre väder än sist, dock… ;-)

Förra veckan hade vi Svenska Skridskoförbundets utvecklingskonsulent Sofia Larsson på besök i Umeå, och inspirationen för att utveckla skridskomöjligheterna i Umeå spirar… Äntligen har vi i alla fall en skridskoklubb i Umeå igen! Återstarten i Gimonäs CK’s regi har skett i liten skala denna vinter, men möjligheten till regelbunden skridskoträning är ändå ett stort lyft, och något att bygga vidare på! :-)

Bortom “hemmaplan” i Umeå, spånar jag också mycket på hur vi ska kunna lyfta inlinessporten på ungdomsnivå i Sverige… Mitt samarbete med Danmarks rullskridskoförbund (deltagande på deras landslagsläger) är extra inspirerande, eftersom det finns en riktigt bra struktur på satsningen där – och massor av duktiga ungdomar! Önskar att vi om några år kan se det i Sverige också!