Förberedelser…

Imorgon bär det av mot Östersund och skridsko-SM!

Utan ett enda skridskolopp hittills i vinter är formosäkerheten total – men kul ska det bli! ;-)

 

2012/01/26 | Posted in: skridsko | Comments Closed

Som ett nystan av lösa trådar…

…är väl ungefär hur jag känner mig just nu. De senaste veckorna har varit ett virrvarr av galet många saker på en gång… tentaplugg i 3 ämnen. Visumhantering, spanskakurs, tränarutbildning, skridskolicenser, SM-planering, terminsplanering, säsongsplanering, budget, sponsorkontakter, kläddesign, projektidéer, artikelsökningar…

En del av det börjar bli klart, annat hänger i luften. Men det mesta börjar i alla fall ta form. Många gånger har jag fått ta ett djupt andetag och försöka landa, vara här och nu, inte bara hålla blicken ett par veckor eller månader framåt. Det är svårt. Framför mig ligger ett spännande år. En försäsong häftigare än någonsin. En tävlingssäsong på resande fot igen. Kommer till stor del att leva i en väska i närmare ett halvår, men jämfört med ifjol känner jag mig mer redo för vad som väntar. På tävlingssidan först ett skridsko-SM. Mitt andra i karriären. Får ställa upp tack vare förra årets resultat – trots att jag inte har inte hunnit tävla alls hittills i vinter. Känner mig ändå starkare “knuten” till skridskosporten i år. Det som började som en träningsform och en rolig utmaning har blivit något mer. Islägren med projektet “Skridskoakademin” har gett många nya perspektiv, kunskaper, motivation och inspiration. Och inte minst: gemenskap! Det som jag saknar allra mest i min egen satsning, för det mesta. Fast året jag har bakom mig har varit annorlunda i det perspektivet.  Jag är inte längre lika ensam på träningarna hemma i Umeå. Tisdagskvällarna på isen är något att se framemot – hur trött jag än är efter en lång föreläsningsdag. Och de tidiga morgonpassen på inlines blir bra mycket roligare med lite sällskap!

Trots många dagar ensam på resande fot: en starkare känsla av sammanhang och helhet. Ett år med massor av lärdomar, inspiration och klokheter från människor omkring mig. Tränare, ledare, träningskompisar, vänner och andra… Både nya och gamla “bekantskaper”. På hemmaplan och runt om i världen… Nya perspektiv. Motivation, energi, vilja, tilltro. Möjligheter.

 

Termin 10 avslutad med muntlig tenta igår. På måndag skiftar jag vardag igen. Bakom mig: 2 månader med en tillvaro där träningstider fått styra dagschemat. En unik möjlighet jag sällan haft utanför tävlingssäsong förut. Nu byter jag mjukisbrallor och boktravar vid soffan mot en ny period med föreläsningar och klinisk praktik på heltid. Startar upp mitt sista år som läkarstudent. Dags för nya kunskaper, nya intryck. Igen.

Men först: 4 lediga dagar. Tid att filosofera, reflektera – och försöka samla ihop några av de lösa trådarna…

Ödets ironi? Eller troll i Berlin…?

Första gången jag besökte Berlin var i juni 2011. Tävlingsplats var ‘Sportforum Hohenschönhausen’ – och starkaste minnet därifrån är att promenaden på ca 2 km mellan hotell och bana kändes oändligt lång varje gång… Skälet: min högra fot gjorde plötsligt ont varje steg. Räddningen blev en skobutik som sålde MBT-liknande skor (med styv rullsula) till vettigt pris…

Magnetkameraundersökning en vecka senare visade på en stressfraktur i framfoten.

Ett halvår senare, under skridskolägret i mellandagarna, bodde vi på samma hotell och tränade på samma idrottsanläggning. Jag skämtade om att promenaden kändes så mycket kortare än senast. Utom sista dagen. Min vänstra fot började göra ont. Flygplatspromenaderna på hemresan värre. Och även skidåkningen på kvällen kändes… Fick komma till SportsMedicine Umeå veckan efter, och MR-bilderna visade denna gång ingen stressfraktur – bara ett förstadium, benödem… Fångat problemet tidigare denna gång. Förhoppningsvis snabbare läkning!

Träningsanpassningar igen. Och tillbaka i mina trista rehab-skor… Ironiskt nog är det liksom förra gången att gå som gör ont, medan icke stötbelastande träning funkar helt okej… Så med äkta norrländsk vinter + inomhusträningsmöjligheter på inlines ska nog grundträningen gå att lösa på ett bra sätt ändå, utan löpning. Den förra skadan hotade att förstöra halva säsongen i somras – men tack vare effektivt stabiliserande inlinesskor kunde jag fortsätta tävla, och träna hyfsat ändå. Missade maratonloppet på EM. Men i backspegeln har den skadan annars mest gett upphov till en rad anekdoter… Att resa med kryckor till tävling blev en utmaning mot både mina egna och andras fördomar. Knäpp och sjåpig? Eller bara envis? Jag tog mig till VM i alla fall. Och satte nytt svenskt rekord på 200 m… Och foten läkte, även om det blev en rätt seg höst utan löpträning.

 

Nästa steg nu: ännu en gång analysera vad jag gjort för fel… För även om det finns ett ironiskt samband till Berlin var det knappast där skadan uppstod… Och nästan mest frustrerande är väl att jag denna gång inte tränat mycket av varken hopp eller löpning…

 

För närvarande har dock en förkylning strandat mig i soffan. Frustrerande, med härligt vinterväder utanför fönstret. Försöker samla koncentration till en helg med intensivt tentaplugg – och sedan förhoppningsvis ha tid och ro med desto bättre träning kommande vecka!

Lycka, vemod, saknad…

Att göra säsongspremiär på slalomskidorna är blev som vanligt en explosion av känslor… Himmel vad jag saknar den sporten!!!
Första passet: nyårsafton, hårdare än väntat i backen… Några rejäla kanter & slag som effektivt bringade mig ur balans de första åken… Ringrostig teknik och usel följsamhet… Kantig åkning utan flyt… Frustrationen påspädd av vetskapen om att denna vinter lär bli ny bottennotering i antal slalompass…
Igår kväll: en ny chans att ställa mig på skidorna… I en enkel bana, med ett rejält lager nysnö som inte tillät någon aggressiv åkning de första åken… Visade sig vara perfekta förutsättningar för mig – både teknik och känsla stämde plötsligt direkt!! LYCKA!! Att jag inte vågar tajma trycket tidigt nog och leta fart har mindre betydelse – det är känslan av flyt, att “dansa” nerför banan som ger mig en alldeles särskild kick!!

2012/01/03 | Posted in: vinter | Comments Closed