Studiebesök – och skillnaden mellan skola och verklighet

Måndag: åter inbjuden till “the house of AY Sport”. Födelsedagslunch för Ruben. Vardag igen efter “Semana Santa” – och ett hus vimlande av folk, i full färd med att producera kläder och väskor. Jag fick en guidning genom processerna – såväl de traditionella manuella som de nya moderna… Fascinerande att se hur en skiss på en dator och en rulle tyg snabbt och effektivt – via ett flertal steg – förvandlas till en färdig tävlingsdräkt eller fotbollsuniform… Funktionsmaterial och integrerat tryck… Coolt, flexibelt, snyggt – kvalitet! :-)

 

På eftermiddagen tog jag mig i kragen och gjorde klart sista hemläxan i spanska… Måste erkänna att grammatiken fortfarande inte på något sätt känns lätt… Men samtidigt fascineras jag av vilken skillnad det  är mellan skola och verklighet. För även om jag knappt avslutat gymnasiespanska steg 2, pratar knaggligt, trasslar in mig i tempusformer och ofta böjer verben fel – så klarar jag mig bra i vardagslivet här! Även efter avslutad kurs kommer jag inte ens att vara behörig till baskursen i spanska på Umeå Universitet. Med tanke på detta känns det klart förvånande att jag just – helt problemfritt – tillbringat 5 fantastiska dagar med familjer som bara pratar spanska. Samma familjer som jag delade stuga med i Göteborg för 1,5 år sedan, under lika många dagar. Då kommunicerade vi med kroppsspråk och lösryckta ord. Kartor för vägbeskrivningar, adresslappar… Det är där jag skulle ha stått nu också, om jag inte läst mina distanskurser senaste halvåret… Men nu har det knappt varit tyst en minut – och jag hänger med i det mesta. Och gör mig förstådd! :-)

 

Tisdag: vardag på riktigt även för mig. Tidig klinikmorgon med rond på barnavdelning, neonatalavdelning och BB,  följt av vätskeseminarium med en grupp av UDES läkarstudenter… För mig inte längre en passiv lyssnande roll – utan lika många frågor som alla andra… På spanska. Men även här är det helt okej att jag svarar knaggligt. Gällande utbytesstudierna var jag nervös över det formella och hierarkiska – men det har visat sig totalt problemfritt. Även om klädkod – när man nått förbi underläkarsteget i hierarkin – är kostymbyxor och slips under läkarrocken, så är stämningen avslappnad mellan lärare och studenter. För det mesta. Och som utbytesstudent möts jag av extra hjärtliga hälsningar, ständiga handslag och kindpussar… Ifall jag missar något artighetsord eller misslyckas med att böja verben i “Ni-form” verkar det inte göra någonting… ;-)

Jag trivs med att utmana mig mot verkligheten snarare än mot skolbetyg – och njuter av att upptäcka att man inte måste prata flytande för att ha oerhört stor nytta av ett språk! 

Comments are closed.