Italien: VM-träning och hotellrumshäng

På plats i Ascoli-Piceno! Smidig flygresa till Rom, därefter en lika lång resa med buss tvärsigenom Italien. Och ett konstaterande: mitt spanskaplugg i vintras har kommit till nytta mer än jag kunnat tro under sommaren… Trots att varken chaufför eller bussvärdinna pratade ett ord engelska lyckades jag i alla fall byta buss på rätt ställe och ta mig fram helt enligt planen, trots en del oklarheter i tidtabellerna… ;-)

 

Installerad på det hotellrum som blir mitt hem i 6 dagar. I en omgivning som utstrålar sömnig småstad. Övriga team bor förmodligen redan på de officiella hotellen nere i San Benedetto, vid kusten. Men jag är glad att ha VM-tracken på 15-20 min promenadavstånd. Den antika stadskärnan ligger en bit längre bort åt andra hållet och får nog utforskas en vilodag senare… Just nu fullt fokus på träningarna och att däremellan spara på den fysiska energin. Alltså byter jag gärna det strandnära, turistvänliga San Benedetto mot hotellrumshäng i Ascoli. Gott om tid att sträckläsa obstetrikboken… Kanske kan komma väl förberedd till praktikveckan på förlossningen i Sundsvall sedan…?

 

Dag 1 har bjudit på sol, hetta och några regnskurar. Jag lyckades ändå tajma in dagens andra träningspass perfekt på torr bana – och jakten på linjen har börjat… Banan är en gammal betongbana, VM-renoverad med Vesmaco-beläggning. Halvparaboliskt doserad, plan längst in och med rejäla knixar i in och utgång… Pass 1 gick segt på restunga ben, pass 2 desto bättre och jag känner mig hoppfull! :-)

2012/08/31 | Posted in: VM 2012 | Comments Closed

Skiftar fokus igen… mot VM!

Sista praktikdagen för detta block avklarad. Den planerade mjukstarten landande i 5 heldagar och 3 halvdagar. Många av dem kombinerade med dubbla träningspass. Ändå har tiden bara flugit förbi! Engagerat mottagande på kliniken och genomgående bra handledning. Lärorika dagar!

Nu: dags att skifta fokus igen. VM runt hörnet.  Till Italien på torsdag. Tävlingsstart 8 september. De stora länderna är redan på plats, och jag har i alla fall hittat en video som ger möjlighet till lite “mental inåkning” på banan

 

 

Sommarlugn i en annan vardag

Som läkarkandidat finns egentligen inte mycket “tillbaka” till vardagen efter en sommar. Inte när det gäller praktiken, där är det alltid något nytt. Nya specialistområden, nya rutiner – och framförallt nya människor… Alltid nervöst – kanske särskilt för mig, som släpper sjukvårdsvärlden totalt över sommaren istället för att vikariera som underläkare… Denna gång, praktikdag 1: direkt in på op. Miljön känns ovan och jag  behöver betänketid på frågan om handskstorlek. Inser att det gått minst 1,5 år sedan jag senast var “intvättad” och fick assistera på operation… Bra och trygg handledning/undervisning från start denna gång väcker snabbt gamla kunskaper. Som bonus får jag även förmånen att hinna bli handledd på anestesisidan och repetera en del praktiska handgrepp.

 

Att läkarstudenternas sommarlov inte är över ännu står klart. Låsta lunchrum, tomma korridorer. Tempot känns lugnt, avslappnat. Jag tillhör den bortskämda skara människor som aldrig brukar behöva återgå till “jobbet” förrän sommaren är över… Nu: sol och +23 ute. Shorts på cykelturen, kompressionsstrumporna får åka på först tillsammans med “uniformen” i omklädningsrummet… Att dyka upp som läkarkandidat utanför terminstid väcker frågor… Men ger också unikt tillfälle till bra undervisning, och goda chanser att få möta många patienter. img_0303b Tyvärr är det just patientmötena och tillfällena till praktisk undersökning som ofta blir bristvara annars, med många läkarstudenter samtidigt på varje klinik… Synd – för teoriska kunskaper är oftast lättåtkomliga jämfört med erfarenhet och praktisk skicklighet..

 

Med ett VM runt hörnet står jag kvar med en fot i elitidrottarbubblan. Full kvalitet och fokus på varje träningspass är prio 1 i planeringen, så jag går inte heldag på praktiken varje dag. Men det är skönt att låta vardagen få andra ramar, kliva ur ensamheten mellan passen – med något meningsfullt att fokusera på… Och samtidigt: efter några “jobbdagar” blir ledigheten en solig sensommarhelg så mycket mer värdefull!

Ingen vidare helg…

Förhoppningen att hinna piggna till i tid till helgens tävlingar slog inte in. Helt ok känsla på uppvärmningen till fredagens 300m – men väl på banan öppnade jag på årets absolut sämsta mellantid. Att jag (med löjligt liten marginal) lyckades smita in under 29s var en klen tröst – missade finalen (topp 6) med 0,15s och slutade 9:a.

 

På lördagens 1000m: starkare åkning men flera kostsamma misstag. En stopp i näst sista kurvan i kvalet höll på att förstöra hela dagen, men hann få upp farten igen och tog mig vidare till semifinal. Inget rent lopp i semin heller, och inte tillräckligt vassa armbågar i positionsfighterna. Missade finalen med 0,3s. Söndagen inleddes i centrum av Zandvoorde med ett GP-lopp på 15km, där mer än halva varvet gick på gatsten. Spurtpriser varje varv, 60 tjejer på startlinjen, smal och kurvig bana. Fältet sprack upp tidigt och jag låg alldeles för långt bak när en tätklunga på 20-talet tjejer kom loss. Gatstenspartierna slet hårt och när chanserna till placering var brända, valde jag att kliva av för att spara benen till eftermiddagens elimineringslopp. Ett lopp som inte heller det blev någon höjdare för min del… Bra fart och stark teamkörning av de franska, holländska och tyska tjejerna. Jag slutade 16:e.

På den positiva sidan i alla fall: kanonväder hela helgen, fin bana och bra arrangemang!! :-)

 

Söndagkvällen bjöd på resans underligaste upplevelse. Mystiska outletbutiker och “nyttiga” frukostannonser i all ära, men… En festival full av tomtar och julpynt i augusti…?!?!

 

Måndag morgon tillbaka på banan, ett träningspass med fokus på starter och sprintteknik. Lyckades ta lite revanch på mig själv från fredagen, med 100m-tider som var omkring halvsekunden snabbare… Det mest positiva på en vecka nu – det går åt rätt håll! Dessutom en exemplarisk hemresa på måndagkvällen – från Bryssels flygplats till min ytterdörr i Umeå på mindre än 4,5h. (Tack Björn för att jag slapp trassla med flygbussar och bussbyten…) Närmast framåt: drygt 2 veckor hemma. Mest fokus på träning – men imorgon blir första praktikdagen i Umeå på ett halvår. På operation. Med händerna fria från skrapsår… ;-)

2012/08/14 | Posted in: inlines | Comments Closed

En bra mycket bättre dag!

Äntligen börjar kroppen vakna till och fungera igen. Att kalla förmiddagens tävlingsprepp-pass för “bra” vore en överdrift – men det var många, MÅNGA gånger bättre än de senaste dagarnas träning. Därefter en halvdag med vila och lite plugg. (Tjuvstartar höstterminen med praktik när jag kommer hem…) Två kvarter till stranden och inte varmare än att man kan vara ute utan att bli trött av solen. Sämre kan man ha det ;-)

 

Imorgon eftermiddag startar “allvaret” igen. 300m är första distansen och jag hoppas hinna återfinna även det sista “klippet” i kroppen innan dess!

Belgien: ny bana och strejkande kropp

Frustration. På plats i Belgien för tre bra träningsdagar på Zandvoordes nybyggda bana, innan helgens Europacup. Var tanken. Har hunnit åka tre pass. Banan är fin. Kroppen vill ingenting. Det som jag igår morse tolkade som seghet från resan har bara blivit värre. Idag känns det mer som migrän på gång… eller nåt… Lyckades dessutom snubbla över mina egna fötter i utgången på kurvan idag, och syna Vesmacoytan på nära håll. Resultatet: en noppig, blåfärgad dräkt och två sår med ett par centimeters diameter. Tillbaka på banan efter sårtvätt var kroppen faktiskt lite mer vaken och jag lyckades genomföra några tekniskt ok starter. Men jag är innerligt glad att det återstår en och en halv dag till tävlingsdax…

 

Detta är för övrigt mitt tredje besök i Oostende. En riktig semester- och shoppingstad. Men den outlet jag råkade på igår verkar helt klart vara av ett udda slag…

2012/08/08 | Posted in: inlines | Comments Closed

SM: Virusfight, vurpor – och 30:e guldet!

Helgens första och viktigaste seger: Helena-Förkylningen 1-0. Att lördag morgon vakna feberfri med normal vilopuls och (relativt) pigg kropp var en oerhörd lättnad. Tävlingarna inleddes med det lopp jag sett framemot allra mest – 300m. Torr bana, fint väder och rejäl vind i ryggen på målrakan. Förhoppningen på förhand var att hålla fast vid trenden med tider under 29, men träffade inte andra kurvan tillräckligt bra. 29,41s är ändå klart snabbaste tiden jag gjort i Sverige, och gav mig SM-guldet med klar marginal :-)

 

Lördagseftermiddagens 10.000 m gick lugnt och taktiskt – vilket gjorde det möjligt för mig att knipa guldet trots en vurpa tidigt i loppet. Stugkamraten Anna föll i en kurva, jag låg två platser bakom och hann inte hoppa över… Min närkontakt med asfalten gav dock bara lite brännsår och blåmärken – inte en bloddroppe! Efter ett magplask… Gott betyg på banans ytkvalitet! :-)

 

Detta var dock varken första eller sista olyckan denna dag… Vår campingstuga fick innan kvällen epitetet “sjukstugan”… Eva drabbades av en muskelskada i låret redan på 300m och därmed var hennes tävlinghelg över. Riktigt, riktigt trist!! Anna slog sig lite värre än mig, men var även hon uppe på fötter redan samma lopp. Mest irriterande brännsår även där… Magnus hade sämre flyt med sin vurpa – landade i gräset men lyckades med en riktigt olycklig träff mellan underarm och asfaltskant… Hans kväll slutade i gips…

 

Självklart gav allt detta nytt liv till debatten: Farlig sport eller inte? Men en sån dag hör verkligen inte till vanligheterna – utan är snarare bland det galnaste jag varit med om i hela karriären Jag fortsätter hävda att den är “riskfylld”, men inte “farlig”. Att det är lätt att falla är uppenbart. Det händer mig flera gånger per säsong, och i början av karriären var det ännu oftare. Men konsekvenserna är sällan allvarligare än att man är tillbaka i träning dagen efter. Omaket med plåster här och där ibland får man stå ut med om man tränar och tävlar på asfalt… Sen händer det att oturen är framme så att det går värre… Det är de fallen man minns. Men på en 10-årig karriär har jag haft en enda fraktur. Jag vill inte bagatellisera andras skador – och det är självklart sporten inte är alldeles ofarlig – men min uppfattning är ändå att antalet allvarliga utfall av inlineolyckor verkar låg även där sporten är stor. Jag upplever t.ex. cykelträning som betydligt farligare. Man faller mer sällan – men när det väl händer går det ofta värre… Och många fotbollsskador må vara “sårfria” – men huden läker fortare än ledband… Och det är skrubbsåren som är inlinesportens stora risk (som minskar avsevärt om man väljer att använda skydd)… Hursomhelst: Hoppas att alla skadade vänner nu läker väl och snart är tillbaka på banan!

 

Slut på sidospåret – tillbaka till SM-rapporten: Söndagen blev en klart bättre dag –  fri från olyckor och nästan fri från regn… Lite piggare i kroppen än lördagen, och lyckades ta hem guldet på både 500m och 5000m poäng. Avslutade alltså helgen med mitt 30:e SM-guld som senior. En härlig milstolpe! :-)  Men det jag framförallt tar med mig från detta SM är den positiva stämningen, kära återseenden – och glädjen över att se många nya åkare både på banan och på prispallen! 

 

Nu: installerad ensam på ett belgiskt hotellrum för en vecka framåt. Tusen gånger tråkigare än att dela en trång och stökig stuga med glada människor… Men veckan jag har bakom mig ger nog energi för en god tid framåt!

2012/08/07 | Posted in: inlines | Comments Closed

Turnérapport del 1: Solklart!

Skridskons riksläger “Solklart” i avslutades igår. Karlstad välkomnade oss i lördags med hällregn och åska – men har sedan dess levt upp väl till lägrets namn. Trots hotande prognoser har vi sett många timmar av “Sola i Karlsta’”, och fått en hel del fina pass såväl på inlines som barmark. Lördagens planerade Nightskate i centrala stan kunde istället genomföras på torr asfalt söndag kväll, och trots tisdagens hotande moln lyckades båda lägergrupperna träna på tracken – medan jag hann ett skönt distanspass på cykel med bara en liten regnskur. Tack o lov, eftersom jag gett mig ut med Evas splittnya vita cykelskor… ;-)

 

Onsdagen: ett bra pass på tracken följt av ett inspirerande spänstpass. Och för min del: en förkylning som började ge sig till känna… Sedan igår vila – med hård tidspress att friskna till inför SM som inleds imorgon! 

 

Även om jag – som väntat – fått gå min egen väg med träningen så har lägret bjudit på precis den härliga gemenskap jag hoppats på. Ett skönt avbrott i det ensamma resandet – och härligt att se så många lovande skrinnarungdomar “in action”!

Stort tack till Karlstad SK och alla tränare för några riktigt, riktigt bra och trevliga dagar!

2012/08/03 | Posted in: inlines | Comments Closed