Uppstart av ett nytt liv!

Förra veckan var historisk. Min allra sista praktikplacering som läkarkandidat. Den (ö)kända närvaroboken för termin 11 är fulltecknad. 2 månader återstår till examen. Men genom att jag fullföljde pediatrikkursen i våras innehåller mitt schema nu bara en handfull schemalagda dagar med seminarier, föreläsningar, ’sit-ins’  - samt en liten och en stor tenta…

 

Mitt nya liv har redan börjat. Det som väntar efter examen. Det som logiskt sett ”helst” borde varit AT, eller möjligen ett underläkarvikariat i väntan på AT. Inte lätt att kombinera med elitidrott – och resor… Så jag väntar med att ta mig an det livet. Mitt vägval närmast framåt är ett annat. Forskning. Sanning att säga: fram tills för 2 månader sedan längtade jag inte alls till examen. Istället levde jag i en viss vånda över “vad händer sen…?” Viljan att forska har spirat fram under några år – men att hitta dit var lite klurigt. Vägen till medicinsk forskning går sällan genom formellt utlysta doktorandtjänster… Men nu är det klart med projekt – och påbörjat. Fortfarande är forskningen en helt ny värld för mig. Men rent praktiskt vet jag åtminstone något av betydelse: minst en säsong till med en vardag anpassningsbar till frekventa tävlingsresor…

 

ime1 Jag kunde ha väntat till efter examen med att starta upp arbetet. Men nyfikenheten var för stor. Och längtan efter en “fast punkt”. Ett sammanhang. Nu har jag landat vid mitt första egna skrivbord – och med en jobbdator som får stå på sin plats från dag till dag… Första veckan har handlat om inläsning. På måndag är det dags att kasta sig in i statistikprogrammens värld… Med god handledning som förhoppningsvis kan göra det begripligt… ;-)

Intensiva ytterligheter

Några bilder från Inzell. Bättre sent än aldrig… Jag kom hem för snart en vecka sedan – men klev då rakt in i en annan verklighet… Från lägerliv med fullt skridskofokus, via ett kort-kort stopp hemma i Umeå, till en åtta-till-fem-tillvaro på vårdcentral i Skellefteå… Varierande patientmöten med alltifrån mödrahälsovård och BVC till jour och “prickmottagning” på schemat. Läge att gräva fram kunskaper från alla tidigare terminer. Och för första gången på länge: behörighet att diktera journal… Veckans skrämskott kom från en sekreterare som fångade mig på lunchen.

“Jag har just skrivit ut ett diktat åt dig… Hmm… Har du fått någon feedback på dina diktat?”

“Eehh… nej…” (oh-no… vad har jag nu gjort för fel..?)

“Jaså, vad synd… Men då säger jag det i alla fall nu: fortsätt som du gör, för du gör det bra!”

(puuuuh…) “Tack!”

Bland det bästa under veckan har varit att faktiskt känna mig delaktig i en arbetsgrupp. Härligt med ett välkomnande där alla bryr sig om att verkligen hälsa på den nya människan i fikarummet – trots att hon råkar vara “bara en läkarstudent”, som stannar knappt 2 veckor…

 

Att plötsligt bo en dryg halvmil från “arbetsplatsen” är en bra påminnelse om hur enkel tillvaro jag har i Umeå - med såväl IKSU som sjukhuset inom 5 minuters cykelavstånd…

 

Veckorna i Inzell respektive Skellefteå har varit ytterligheter på många sätt – men med en sak gemensamt: vinterväder! Bäst med detta: SKIDPREMIÄR idag! Trist bara att prognoserna pekar på mildväder hela helgen…