Ta seden dit man kommer…?

Inne på min sista vecka i Colombia för denna gång. Inser att bloggandet i år varit väldigt fokuserat på träning och tävling. Förmodligen för att de flesta intrycken runtomkring inte längre är nya. Och för att vardagen i år handlat om jobb på distans istället för utbytesstudier med klinisk praktik… Lite nyheter har dock dykt upp… Som att plötsligt stå med en burk rostade myror framför ansiktet, trugad… Och att – som tidigare nämnt – ta sig med bil över bergen. Vacker natur och små byar inklämda på fashinerande vis mellan vägen och stupande bergssidor. Något flackare natur med jordbruk och djur på bete i osannolikt branta hagar. Och lunchdiskussioner som ur min vinkel bäst kan beskrivas som kombinerade lektioner i spanska, samhällskunskap, historia och matte (av och till rätt stora miljonbelopp att räkna om, eftersom 1000 pesos motsvarar cirka 4 kronor)…

 

Myrorna åt jag inte. Trots att de är Santanders egen “läckerhet” – så typisk att myran faktiskt är symbol för regionen… Men andra lokala seder har jag snabbt fallit in i… Som att riven ost passar riktigt bra att toppa fruktsalladen med! Bara man skippar den sirapssöta såsen som förrädiskt kallas “leche”… Och att det är “helt normalt” att träna både gym och löpning i inlinetrikå… Åtminstone på kvällspassen… Dagtid har jag fortfarande svårt för heldräkt – även om jag är väl klimatanpassad nu trivs jag bättre i ett svalt linne… Och… trikån används bara på inlineanläggningen – jag lovar!! Men faktiskt; visst är det både snyggare & bekvämare än att dra på sig dräkten än ha ärmarna fladdrande runt midjan…? Att klä mig i jeans i tropisk värme har jag dock inte anpassat mig till i år heller…

 

Och; lite träningsrapport även denna gång. Tillbaka i rutiner i Bucaramanga. Denna vecka har startat lite bättre än de tidigare vädermässigt. 2 av 3 kvällspass utan regn såhär långt… Några åkare har hunnit avsluta terminen på universitetet – vilket ger både bättre och trevligare morgonpass. Mina startmuskler protesterar igen – efter en tuff vecka med kvalitetsträning i Cúcuta – och Lilos motorcykel kommer väl till pass för att jobba med frekvens och teknik men låg kraftinsats… Måndag-tisdag ville kroppen ingenting – sliten och trött efter tävlingar, resa och dålig sömn… Lyxen med klimatanläggning i sovrummet gick visst snabbt att bli bortskämd med… Men nu börjar jag piggna till igen och hoppas hinna några dagar med riktigt bra träning innan det är dags att påbörja hemresan på onsdag… 

Comments are closed.