Attityder…

Jag önskar att alla som någon gång kommer som “utlänning” någonstans skulle få bli bemötta med samma attityd som jag blivit i Colombia. Att jag är mer ljushyllt än genomsnittsinvånaren i Bucaramanga verkar förvånansvärt ofta passerat obemärkt, vilket känts skönt. Att inte alltid sticka ut, vid första anblicken vara “utlänningen”… Så fort jag uttalat mer än ett fåtal ord på spanska blir det dock uppenbart att det inte är mitt modersmål… Omedelbart följt av positivt nyfikna frågor. Både om Sverige och “vad tycker du om Colombia”. En kombination av intresse för det okända och stolthet över det egna. Medvetenhet om det som också är min uppfattning; de är generellt ett varmt, innerligt och gästvänligt folk. Jag tänker; i vilken utsträckning får folk som kommer till Sverige uppleva detsamma? Vågar vi svenskar visa någotdera…? Uppriktigt intresse? Och stolthet? Jag tror att “mind your own”-mentaliteten tar över alldeles för ofta…

 

Finner frispråkigheten i Colombia uppfriskande. Nog har jag gått med armarna halvt täckta med vita plåster i Sverige också. “Osynliga blickar”. I Bucaramanga stoppas jag av förfärade människor i mataffären – och får en chans att förklara. Varken plåstren eller blickarna går ju obemärkt förbi i Sverige heller…

 

Under min tid i Colombia har jag också fått en ny vän i Sverige. Jag säger vän trots att vi ännu inte har träffats “IRL”. Därför att med vissa känner man samhörighet direkt ändå… Madeleine är nykomling i inlinessammanhang, med rötter i roller derby. Och tar med sig en härlig lagsportsattityd in i inlinesporten. Sällan har jag mött på någon som är så spontant och innerligt peppande (åtminstone inte i Sverige…) Och jag har fått lära mig ett nytt ord: merch. “Jag tycker du ska ha en egen merch! Jag skulle ha köpt en tröja direkt” Flinade generat när jag insåg att det handlade om “fanclub-grejer”. Såååå bra är jag ju inte…(!?!) Eller…? Diskussionen mynnade ut i temat förebilder och idoler. Behövs hierarki? Eller kan man vara “varandras fans” för det man gör bra… Ömsesidigt? En sak är vi helt klart överens om: viktigaste träningspeppen handlar om vad man gör bra, inte vem som gör det bäst… Å glöm “mind your own” – våga va spontan!

One Response to “Attityder…”

  1. Jon says:

    Bra tankar