“Okej” 200m och ett bra försök på 500…

200m_jw Roadtävlingarna avslutade för min del. Okej insatser, men ingen fullträff… Tisdagens 200m gick på 19,367 s – dvs 1,7 s (!) snabbare än jag åkte vid EM 2009 på samma bana – men räckte ändå bara till 20:e plats nu.

 

På onsdagens 500m kom jag iväg som 3:a i heatet från start och valde – trots att tempot gick ner – att ligga kvar och bevaka den platsen på första rakan, mellan 2 knixiga kurvor. Försöket att sedan passera på långa rakan gick inte riktigt hela vägen, kom in jämsides med Ingrid Factos i sista kurvan… Tappade fart på mitt tuffa linjeval in och lyckades inte accelerera bra nog ut på upploppet. Missade kvartsfinal och slutade 23:a i sammandraget. Resultatmässigt inte alls nöjd, men gjorde ett “okej” lopp igen… Och liiite plåster på såren ändå att heat-2:an Ingrid tog sig hela vägen till final sen…

 

Idag är det bara juniortävlingar och stafetter på programmet. Att banan är linjemässigt svårläst märktes i stafettkvalen då flera lag föll på att driva för långt ut i första kurvan. Kvällens finaler kan bli riktigt tuffa…

Imorgon vilodag och först på lördag tävlingsdags igen – då maraton. Mitt första långlopp på 3 månader! Kan bli spännande…

2013/08/29 | Posted in: VM 2013 | Comments Closed

12h-dag och brandlarm…

Sista dagen på track blev lång… 500 och 1000m, med stafetter mellan. På 500m lyckades jag  inte utmana Erika Zanetti och Pamela Verdugo om kvalplatserna från heatet… men som 3:a på 45,88 var jag näst snabbast utanför kvartsfinal och slutade 18:e totalt. Helt okej!

 

1000m blev en tristare historia – klantade till det rejält med ett felskär i kurvan med 2 varv kvar. Resten av loppet blev en hård fight på egen hand för att täppa till luckan så gott det gick… 1.35,11 och 28:e plats i listan… 

 

Dagen var inte riktigt slut efter drygt 12h på banan heller… Hann sova en timme innan brandlarmet gick… Oostende är en stad full av små hotell, mer eller mindre udda. Vårt hotell detta år ger begreppet “litet” en ny betydelse – med något udda planlösningar. “Compact living” på hotellvis – och närmast fönsterlöst… Utrymningsplanen tillhör det mer udda…  men utan röklukt kändes det lite väl magstarkt att bryta sig in i grannens rum för att klättra 5 våningar ner på en stege… Så: trapporna fick duga. Trappor med betoning på plural – man måste in i korridoren (lagom bred för EN person) på varje våning… Allt väl – varken rök eller eld i sikte. Mer förvånansvärt var att varken hotellpersonal eller brandkår visade sig… Till slut dök i alla fall ett par poliser upp och kollade igenom huset – och hann med en mindre smidig parkering skaffa lite extra åskådare till dramat… Och skälet till larmet? Vattenånga från en dusch, sägs det…

 

Nog om detta – den långa dagen på banan igår innebar att vi helt enligt plan fick en tävlingsfri måndag, med inåkning på road. Stabilt och soligt väder igen! 

2013/08/26 | Posted in: VM 2013 | Comments Closed

Mästerskapsreflektioner

Regnet gav en oplanerad vilodag här på VM. Tid att fördriva. Och tankar som aktualiseras av mästerskapet. Ett halvfärdigt blogginlägg som blivit liggande sedan SM tidigare i sommar – om ett mästerskap som jag missade, men ändå tänkte tillåta mig att reflektera kring…

 

För det första; just nu befinner jag mig som ensam svensk deltagare på ett VM med 51 länder representerade. En rad av dem för första gången någonsin eller för första gången på många år. Sporten växer internationellt.  Och Sverige är ett av de länder som kommit in i sammanhanget först på “senare tid” – efter att klassiska rullskridskor byttes mot inlines på 90-talet. Sedan dess har 2 fina banor hunnit byggas i Sverige och en rad klubbar starta upp. Men utvecklingen gått trögare än i många andra länder – vi skulle verkligen behöva bli fler! Tanken med det här blogginlägget är dock inte att gnälla – utan reflektera över ett historiskt SM! 

 

 

Tajmingen mellan SM och EM var minst sagt olycklig – med totalkrock i kalendern. Skälet till detta var ändå dubbelt positivt: dels att inlines för första gången var med på SM-veckan, dels att EM – på grund av World Games – låg en månad tidigare än vanligt. Slutsats: nästa år lär det inte innebära samma kalenderkrock om inlines är med på SM-veckan – vilket jag hoppas på! Varför? För att SM-veckan (enligt mina vinterupplevelser) är ett härligt arrangemang - och för att jag tror att det är bra för sporten! Att vara del av SM-veckan gav inlinestävlingarna en dag i rampljuset inför publik och TV-kameror i centrala Halmstad. Ett steg som – rätt förvaltat – bör kunna ge positiva ringar på vattnet för sporten. Vi behöver SYNAS för att bli fler. Vilket - enligt min åsikt – är viktigare än att tävla på “perfekt” underlag…

 

Att SYNAS gör också att pressen på tävlingarna blir större, och tongångarna internt har inte varit odelat positiva. Sporten är liten i Sverige och oron för “ointressanta” tävlingar ur publikvinkel kanske befogad…? Om man kör i direktsänd TV går det ju definitivt inte att “hyckla” med att startfälten är små… Och? Är detta något att skämmas för? Nånstans måste man ju börja… Rullskridskosporten i Sverige har en historia på “formellt” 20 år (bara 14 sedan första SM:et) medan de världsledande nationerna har hållit på i över ett halvsekel… Och i sammanhanget – vi är inte den enda sporten på SM-veckan med små startfält!!

 

 

Tidigare i år var jag publik på Colombias nationella mästerskap på inlines – och ett SM platsar inte på samma världskarta. Men att se SM-sprinten livestreamad på SVTplay var en positiv överraskning för mig. Spännande lopp, bra filmat och med snygga repriser från olika vinklar! Bra jobbat SVT!

 

Och hur värderar man ”elitnivå”? Att nivån som krävs för att ta SM-guld inte är densamma som för VM-guld lär alla inom “inlinessverige” vara medvetna om. Behöver vi skämmas för det – eller kan vi tycka att  jämna, spännande tävlingar på “nationell elitnivå” är häftiga ändå? Isskridskokillarnas framfart på banan har skapat en del diskussioner på det temat… Hur specialiserad måste man vara? Jag är faktiskt lite förvånad över diskussionerna. Att våra sporter är ytterst likartade i grunden är ju liksom ingen hemlighet. Det finns redan många exempel på internationella toppåkare som snabbt och framgångsrikt lyckats byta från inlines till is – eller dubblerar. För att satsa mot OS. Övergången åt andra hållet är mindre vanlig. Men det är ju inte första gången de svenska skridskojuniorerna ställer sig på ett par inlines… Deras framgångar är inte mer förvånande än att jag klarade att ta medaljer på mitt första vinter-SM efter ett bara någon handfull dagar på “blankis” den vintern…

 

På damsidan var det väl något mer förvånande att “Hockey-Nathalie” slog skridskotjejerna med marginal. “Nykomling” av ett annat slag. Bristande teknik men fantastisk talang och potential!! Kombinationen av fysiska och tekniska krav på inlines gör att det inte går att komma från “ingenstans” – men att det går att komma från “någon annanstans” och inledningsvis kompensera tekniska brister med god fysik, “rätt” attityd och ett stort mått envishet – det  har bevisats förr!

 

 

Vad är det jag vill säga med detta inlägg? Jo:

-  Jag tycker att tongångarna från vissa håll varit onödigt kritiska efter SM. Må vara att ett SM-guld inte motiverar till storhetsvansinne – men något att vara stolt över ändå!  Steget från nykomling till världstopp går inte på en dag! Varken som nation eller enskild aktiv… Nånstans måste man börja!

Trist att startfälten är små – men att skämmas över det hjälper inte! Blicka framåt istället – inlinessporten är fortfarande ny i Sverige! Att vår första track byggdes 2006 säger en hel del… Förutsättningarna för en växande sport finns - men vi behöver jobba med rekrytering till föreningarna. SM-veckan med publikvänliga tävlingar och mediauppmärksamhet är ett värdefullt sammanhang att visa upp vår häftiga sport!

- Åtminstone SM-sprinten var långtifrån “ointressant” att se på! Häftig TV!

- Jag hoppas att inlines på SM-veckan blir en tradition med växande startfält och stigande nivå!

 

Missade du TV-sändningarna? Kika in här!

Besvikelse och regn

Torsdagens regn höll i sig över natten och banan torkade förvånansvärt långsamt på fredag morgon. På plats kl 8 – men inte åkbart för uppvärmning strax efter 9. Riktig VM-känsla när ett enda led åkare når runt 3/4 av banan… Jag var ändå lugn efter bra känsla på inåkningen 2 dagar tidigare. Och mitt 300m-lopp kändes bra. Öppnade första 100m en halvsekund snabbare än på denna bana för ett år sedan. 0,1s sämre än PB-tiden i Pollenza. Och gick i mål på en tid drygt halvsekunden från PB. Tappade massor av tid på helvarvet. Trampade genom alla kurvorna. Den troligaste förklaringen är väl att jag inte utmanade linjen tillräckligt – för det var inte bara jag som var förvånad över att tiden blev så dålig… 28,57 räckte till 21:a plats.

 

Idag regnar det.  Med såpass dåliga prognoser att dagens sprintlopp redan är strukna och flyttade till måndag. Lär bo en dag i en hotellobby istället… Och fokusera om för 1000m imorgon! 

| Posted in: VM 2013 | Comments Closed

En dag kvar!

Andra dagen på plats i Oostende. Lätt regn nu och fortsatt blöta prognoser för dagen. Förhoppningsvis har det ingen störe betydelse – jag hann 2 bra inåkningspass på banan igår. Trots sen inresa till VM i år kom jag hit ensam – coach Peter landade ett dygn senare. Inte heller det gjorde så mycket – gemenskapen i inlinesvärlden sträcker sig över nationsgränser och det finns några tränare som brukar hålla tillräcklig koll på mig för att kunna bidra med feedback om det behövs. 

 

I lördags avgjordes “Sweden 12h” i Falkenberg. Inför detta: livliga forumdiskussioner om hjulval och kullagerhantering. Någon (med bakgrund inom annan sport) poängterade hjälpsamheten i sammanhanget – de flesta delar sina upplevelser istället för att försöka hymla mot konkurrenter. Kommer man ut på VM-nivå må det finnas en del hymmel. Men ett ypperligt exempel på hjälpsamheten dök upp igår, när en regerande världsmästare från en nation delade med sig av detaljerade “pros and cons” för nya prototyphjul till åkare från 5 andra länder… 

 

Tack å lov ser väderprognoserna bättre ut framåt. Sol och +28 grader för fredag… Med tanke på att jag fick släpp i kurvan på (visserligen lätt slitna) G13-hjul även på kvällssval bana igår lär nog valet falla på MaxG till 300m. Även om jag bara hunnit testa dem ett pass…

 

För övrigt är detta mitt första VM utan “officiellt hotell” och utan helpension. Troligtvis enklast så; Oostende vimlar av pyttesmå hotell och att från arrangörshåll placera ut de stora lagen borde kräva ett avsevärt arbete… Ett litet team som Sverige får som vanligt plats nästan varsomhelst… “Hotel Sunlight” känns som ett tveksamt namnval när korridorerna erbjuder kolmörker dygnet runt och man måste ner till lobbyn för att få en skymt av vädret… Ett stort plus i kanten dock: kylskåp på rummet! Och med 220V i väggen är min doppvärmare värdefull igen… Och turligt nog bor vi precis intill en av 2 hållplatser för shuttlebussen! 

2013/08/22 | Posted in: VM 2013 | Comments Closed

VM-dax!

12 dagar hemma. Anpassat tidsomställning, kryat förkylning, plockat bär, levt stugliv, lärt mig hantera en sänksåg, premiärsurfat Täftefjärden, hittat tillbaka till vardagsrutiner (jobb!) och tagit nåt steg framåt i de statistiska analysernas värld… Och tränat.

Nu återstår en dag till av hemma-vardag, sen flyger jag söderut igen. Denna gång mot VM! Oostende, Belgien. EM-ort 2009 – och därefter årliga Europacuptävlingar. Dessutom plats för några VM tidigare i historien. Förra året byggdes en ny bana för att motsvara CIC’s nya regler. Med andra ord; klubben och staden har vana och engagemang för ett bra arrangemang!

Tävlingsdatum är 23-25/8 track – 27-29/8 road – 31/8 maraton.

Den officiella hemsidan hittar ni här.

Home

2013/08/18 | Posted in: VM 2013 | Comments Closed

Ett oförglömligt mästerskap!

Sista dagen i Cali nu. Roadtävlingarna flög snabbt förbi – och jag placerade mig topp 15 båda dagarna! Inledde igår med en 15:e plats på 200m, knappt 0,4s från finalplats. Hyfsat rent lopp, även om klippet i starten kunde varit bättre. Hostan har dämpats en aning, fortfarande svårt att sova men idag höll jag för 2 x 500 m utan hostattacker. Vann ett lugnt kvalheat och slutade sedan 3:a i min kvartsfinal. 12:e plats totalt på distansen!

 

Sammanfattningsvis ett bra mästerskap för min del – trots förkylningen.  Och upplevelsen att vara här har varit helt otrolig! Idag tävlade vi inför nästan fullsatta läktare. Och det tog mig 15 minuter att komma ut från arenan… Kameror, autografblock och mitt i alltihop fångad för en TV-intervju… Och: detta händer ju som sagt inte bara på banan… Vägen mellan hotell och catering tar ibland avsevärt lång tid… För att inte tala om trafikstockningen det kan bli i mataffären… Cali kokar av entusiasm över mästerskapet- och allt fler av dem man möter gör försök att konversera på engelska. Samtidigt möts jag fortfarande av en extra hjärtlighet (och förvåning!) om jag skiftar till spanska…

 

Någon “OS-by” har ju inte byggts upp här – men det gemensamma cateringcentret har varit värdefullt för att sammanstråla med andra svenskar. Orienteringsgänget startade i fredags och har plockat hem 3 medaljer till Sverige. Den enda av dem som jag har hunnit gratta är dock Jerker Lysell – Annika Billstam blev utsedd till “Athlete of the day” efter sitt guld! Härligt eftersom orienteringen är en av de klart okända sporterna i Colombia.

 

Just nu förbereds avslutningceremonin på stadion, och vårt hotell ligger innanför avspärrningarna. Vilket innebär att man inte ens kommer ut ut hotellet utan ackreditering – eller framförallt: inte kommer in igen! Imorgon påbörjar vi resan hemåt, cirka 30h totalt om allt klaffar. Vår resa är dock definitivt inte den längsta – för även asiaterna flyger via Europa…

 

För min del är det inte bara mästerskapet jag kommer att sakna. Totalt har jag tillbringat cirka 3,5 månader i Colombia sedan förra våren. Det har satt sina spår… Jag börjar känna mig rätt hemma här – och stortrivs!  Att få uppleva mitt första World Games just här i Cali var ett fantastiskt härligt sammanträffande!

 

2013/08/04 | Posted in: World Games | Comments Closed

Så var vi igång…

I onsdags drog tävlingarna igång, med 300 m som första distans. Efter en uppvärmning som kändes okej beslutade jag att våga köra. Höll loppet igenom utan hostattacker - 28,239s och 19:e plats blev resultatet. Efter förutsättningarna: “okej”.

 

Torsdag morgon: 500m. Närkamp med tjejen på ytterbana i starten. Hon drog sig fram till 2:a plats, och fick en varning. Jag tappade all fart men lyckades nästan jobba ikapp på andra varvet. Sen kom hostan… 3 hostattacker på sista 100m och tappade metrar varje gång… Gick i mål som snabbaste heat-4:a, men bara 24:e plats i sammandraget. 

 

Idag står 1000m på programmet. En distans som jag bara följer på TV från hotellsängen.

Imorgon flyttar  tävlingarna ut på road och jag hoppas vara i skick för en bra insats på 200m!

 

Under förmiddagspassen har det inte varit fullsatta läktare – men redan till invigningen innan 300m-finalen började publiktrycket kännas. Det ryktas om 7000 åskådare den kvällen… Och att hålla igång uppvärmningen på innerplan inför 300m var en ovanlig utmaning bland TV-teamens alla kablar…

2013/08/02 | Posted in: World Games | Comments Closed