Vilket SM!!

Känslan inför mina tidigare skidtävlingar i vinter har varit lätt förvirrad, men avslappnad. Inför SM var det skillnad – mästerskapsnerverna igång! Positiva  förhoppningar om ett bra lopp, men också pirrig över vetskapen om att varje hundradel kan göra skillnad… Mästerskap - EN chans att prestera!! Osäkerheten - klart större än vanligt (på inlines) - men bekant. Samma funderingar – har jag ordning på taktiken, linjerna…? Valt rätt med utrustningen…?

 

Bra glid på spåret tidigare i veckan, men de senaste dagarnas nysnö gjorde skidvalet svårare…  Oerhört tacksam att det fanns kunnigt folk som tog sig tid att hjälpa mig med skidval och valla, både kvällen innan och på tävlingsdagens morgon! Vaknade till en bistert kall men gnistrande vacker söndag. En ovanligt krånglig packning på cykeln till arenan, med  3 par skidor i fodralet och ett par klumpiga vinterkängor utanpå ryggsäcken. På cykel till SM = hemmaplan på riktigt! 

 

Startnummer 60, sist ut av alla igen… Första partiet på banan är förmodligen mitt svagaste – svårt med växlarna i lätt motlut. Klarar det minst lika bra som jag gjort på träning. Stapplar till några gånger i backen upp sen, men tappar nog inte så mycket fart. Jobbar på 5:an genom hela svackan, rädd att tappa tid om jag glider. Framme vid museibacken, märker att jag tagit in rejält på tjejen före. Inser plötsligt att jag är framme i mitt mest avgörande parti av loppet – och fortfarande pigg! Mattias dyker upp i spårkanten, springer med och hejar frenetiskt – peppen får mig att samla tankarna och hitta in i tekniken, driva ordentligt, inte stressa. På toppen av backen är jag ikapp tjejen före, inser att jag snabbt måste förbi för att inte riskera problem i nerförsbacken. En bra morot för att komma ihåg växla upp och bygga fart när backen flackar ut! Går om enkelt innan kurvan, bygger fart och är inne i den nerförsbacke som jag älskat på träningarna… Stumma ben, driver ut i kurvan men klarar staketet… En liten uppförsknix in mot stadion kvar – farten från backen hjälper till, kommer över ganska enkelt. Resten av loppet är hög fart – och jobbajobbajobba för varje hundradel. Ser ryggen på nästa tjej, som startat 30 sekunder före mig. Knappar in. 3.33,90 i mål – 36:e plats. 2,38 sek från en kvartsfinalplats! 

 

Över förväntan – men också tillräckligt nära för att möta varierande formuleringar av frågan: kunde du åkt 2,4 sek fortare? I en detaljanalys av loppet går det säkert att säga att det varit “möjligt”. Det “perfekta loppet” kan man alltid drömma om… Men jag tror att jag presterade så bra jag hade kapacitet till den här dagen. Tekniska tidsförluster handlade inte om missar – utan om att jag inte är bättre än såhär ännu. Och linjen i kurvan har jag nog klippt bättre på varje träning  - pigg. Men inte med syrastumma ben… Och man hinner långt på dryga 2 sekunder på en sprint… Situationen att vara “nära” är alltid kluven - särskilt på mästerskap. Glädje över framsteg – tomhet för att det inte finns en “nästa gång” inom snar framtid.  

 

Jag är nöjd med loppet, nöjd med dagen! Glad att ha fått detta tillfälle “off season” att utmana tävlingsnerverna. Glad över framsteg! FIS-punkterna från denna tävling blev 20% bättre än förra resultatet, i Skellefteå…

 

En fantastiskt härlig stämning kring tävlingarna – massor av publik trots kylan! Folkfest! Även jag hade en rejäl hejaklack av nära och kära… Täfteå IK-kläderna väckte också glada hälsningar och extra hejarop! Förutom att de signalerar “hemmaåkare” har jag många gånger om hunnit märka vilket gott rykte klubben ungdoms- och juniorverksamhet har! Och – vilket arrangörsjobb Täfteå IK tillsammans med övriga klubbar inom Umeå Skidallians har gjort denna SM-vecka!! Wow alltså! 

Comments are closed.