Varva ner, städa upp, ladda om!

Min tävlingssäsong startar på fredag, med Europacup i tyska Gross Gerau. Det största och anrikaste av evenemangen  - årets upplaga är den 36:e… En långhelg nu känns ytterst vältajmat – inte bara för att i lugn och ro hinna leta fram tävlingshjul och smörja upp kullager, stöka undan skidor, vallagrejer, vinterkläder, byta cykeldäck osv… Utan just för LUGN OCH RO. Varva ner. Hitta igen en gammal risvärmekudde och upptäcka dess sköna effekt på spända nackmuskler. Dega bort en halv (regnig) fredag i soffan. Återfinna förmågan att sätta tankarna i “standby”…

 

Veckorna sedan Italien har varit… hm… innehållsrika… Först och främst med forskningen – där jag har mittseminarium 12 maj!! Halvtidsavstämning av avhandlingsarbetet alltså, med bedömningsgrupp. Skriftlig sammanfattning, muntlig presentation, praktiska detaljer och formaliteter… Sen har mitt första artikelmanus tagit sig vidare i peer-review-processen och kom i veckan tillbaka med kommentarer. I tidskriftens logg sammanfattat som “Vertict: minor revisions”. Positivt och motiverande arbete att ta sig an – men också sådant som verkligen drar tankespinn… De sista detaljerna som sällan faller på plats just framför dataskärmen – utan lite närsomhelst annars under dygnet… Samtidigt är det full fart på planering av både egen säsong (spika resor och deltaljer!) och nationella evenemang. Premiären i nya inlinecupen blir i Falun under Scandinavian Outdoor Games - och nu planerar vi dessutom ett läger i anslutning till tävlingarna. Tusen roliga/intressanta saker att tänka på – och svårt att hitta “standbyknappen” under alldeles för tidiga mornar… Men efter två härliga påsklediga dagar är den återfunnen!

 

Imorgon väntar nya utmaningar: stugrenovering! Men jag tänker vara lagom lat för att behålla den goa, utvilade känslan in i vardagen efter påsk. Dubbel vardag igen när elitidrottarlivet tar ny fart! 

Dagsform och detaljstyrning

surf Tillbaka i Umeå efter nästan en vecka med stugliv i Svartnäs och Fäbodsanden. Nedräkningen till World Games har börjat på allvar! På söndag startar resan…

Min träning är mer detaljstyrd än vanligt. De högprioriterade passen ska köras med 100% kvalitet. PIGG. Sånt man avgör på känsla? I vanliga fall. Inte nu. Plötsligt har stående längdhopp blivit min viktigaste “uppvärmningsövning” – och som vägvisare för träningen har den visat sig förvånansvärt träffsäker… Större variation än jag räknat med på dagsform. Varannan eller var tredje dag är det dubbla hårdpass som gäller. Styrka och sprint. Däremellan aerob basträning. Mest cykling hittills – men idag blev det rullskidor med Sabina! Och några dagar vid Sikträsket gav i alla fall en chans till annorlunda balans- och “grundstyrketräning” i byig vind… Några härliga turer på planad bräda över sjön – men också rätt många dopp… Efterlängtat sommarnöje!

 

Trots ostadigt väder har jag hittills fått in mina kvalitetspass enligt plan. Prognoserna framåt tyder på att molnspaning kan bli nyckeln till att tajma in nästa inlinespass… Attans att de just nu renoverar hallen på IKSU…

Laddar om!

Efter två väldigt lugna dagar är det tävlingsdags igen imorgon. 200m på road. 400m-bana med skridskokurvor (ja – de har målat ut ena kurvan för att tillfredsställa regelboken… men inte märker man mycket av denna “assymmetri”…) Jag har bara gjort en lätt inåkning på banan – låtit benen vila från maxinsatser – men börjar känna mig pigg. Hoppet lever om en stigande form! 

 

Något som nästan känns löjligt otajmat är att fredagens 500m-kvalpass här på EM startar samtidigt som samma distans avgörs under SM-veckan i Halmstad. SM bevakas av TV – håll koll på SVT 1 kl 10:00!! 

 

För övrigt…

… var armvärmare och dubbla jackor välbehövligt under tracktävlingarna, men nu har temperaturen skiftat till nån slags sommar!

… bor vi lite ovanligt till i en “stugby” i hamnen. Eller… stugor… snarare toppmodernt radhus i miniformat! Känns nästan löjligt att det är billigare än hotell – trots att vi bara är två personer!

.. noterade jag att vissa av cykelstigarna under dagens förmiddagstur låg en meter lägre än vattennivån på kanalen intill… Så även om det finns en del backar här så når de bara knappt upp till havsnivå… Holland…

Hemma!

Lyfte från Bucaramanga i onsdags eftermiddag lokal tid. Lätt försenade men ändå med god marginal för transfer i Bogotá. Utan  flygbolagsstrul och löpintervaller denna gång… (till skillnad från förra året!!) Total restid dörr-till-dörr knappa 40 timmar, inklusive en övernattning i Arlanda hotellby. Förvånansvärt idylliskt med egen ingång till varje hotellrum och motionsspår i skogen intill. Mysigt en varm solig sommarkväll. Och ett helt okej ställe för en mer eller mindre sömnlös jetlag-natt… Lyckades trots detta  hålla mig vaken hela fredagen – genom en intervju + fotografering och en 40 km-tur på cykel med Mattias. Å ladda om rätt bra med 12h sömn sedan…

Inte bara solsken…

Är det alltid roligt att träna? Nä. Men det är svårt att skilja ut vilka slitiga “grispass” som formar en vinnare – och vilka som gör sig bäst bakom ett tjockt svart streck i träningsplanen… Jag tänker inte följa upp lördagens snöstorm med något klämkäckt inlägg om “bita ihop och köra”. Min lördag inleddes med ett teknikpass på inlines. Med löjligt irriterande träningsvärk i underbenens framsida. Balansmuskler som tydligen jobbat hårt under skidpasset på isiga spår föregående kväll… Men framförallt; en seg, tung kropp som kändes orimligt trött efter en fredag med dubbla men inte ovanligt hårda pass. Styrka och skiddistans. Så; resten av lördagen ägnade jag faktiskt åt cykelmek och hemmapyssel, varvat med soffläge, statistikkompendier och diverse sport på TVn. På planen stod egentligen högintensiva kortintervaller. En träningsform som gör sig bäst med kvalité. Inte med blytung kropp i snöstorm och modd.

 

Söndagen blev inte heller den nystart jag hoppats på. Men åtminstone ett steg åt rätt håll.

Det var inte främst snöstormens fel att jag stod över träningen igår. Men snöstormen hjälpte mig att våga avvika från planen… Ett beslut svårt nog – även om det inte alltid är kul att träna…

Klart slut från elitidrottarbubblan. Over and out!

Resdagar, Rom och höstkyliga distanspass

Att hemresan från San Benedetto del Tronto tog två dagar berodde bara på dåligt synkade flygtider. Den “effektiva” sittande restiden summerades till knappt fyra timmar i bil (genom fantastisk natur på en väg som toppade på 1000 meters höjd) samt tre + en timme flyg. Däremellan en eftermiddag/kväll i Rom samt en lång, god och pluggeffektiv hotellfrukost på Isola Sacra. Sista äkta cappuccinon på länge…

 

Besöket i Rom var min andra verkliga “turistdag” i sommar. Ett sällsynt storstadsbesök. En i mängden av människor med kartan i en hand och kameran i den andra. Allra skönast där: att äntligen får promenera precis så långt och länge jag ville (i värmen!) utan funderingar på konsekvenser som soltrötthet och sega ben… Njutning på samma tema efter hemkomst: två långa, lugna, höstkyliga cykelpass. Efterlängtade efter tre toppningsveckor i äkta “on-off-mode”… Och det må vara skönt med sommar – men caseplugg i tjocksockar och fleecetröja hemma i soffan har helt klart sin tjusning det också… Imorgon tillbaka till universitetet , föreläsningar och case – liksom förra hösten med en helt ny klass…

 

Längtar efter vardag och grundträning! Men bådadera får vänta litegrann… Nu bara två dagar till hemma. Sedan en utbildnings-/seminariehelg i Helsingfors, följt av en vecka med praktik på Sundsvalls sjukhus. Hemma bra men borta bäst…????

Nya rekord – och “off skate” i Zermatt

Det blev en lång och blöt men tävlingsmässigt lyckad Europacuphelg i Wörgl. 2 prydliga personliga rekord (500m och 1000m) och placeringsrad: 8-7-4. Bästa placeringen på det kanske mest oväntade loppet – 5000m poäng. Plockade 6p – lika många som segrarinnan Sabine Berg – och placeringarna topp 4 avgjordes därmed av ordningen i mål.

 

Från Wörgl fick jag återigen åtnjuta den stora hjälpsamhet och gästfrihet man kan finna hos inlinesfolk. Bil till Weinfelden + övernattning söndag kväll. Därifrån tåg till Zermatt. Mötte upp med Mattias längs vägen :-)  Efter nästan 3 veckors turnerande – varav bara ett fåtal dagar med mindre än 2 inlinespass - får min skavda vänsterfot nu njuta av några dagar utan skridskor… Även ryggmusklerna trivdes gott med att måndagens träning blev en brant, vacker tur på mountainbike:-)

På onsdag går resan vidare mot Holland och sista EC-tävlingen på denna turné.

Kompressionsutvärdering, del 2

Läge för en utvärdering igen… Innan resan fick jag ett nytt spännande paket från SPORTKOMPRESSION.SE, innehållande den nya modellen ‘2XU W’s Recovery Compression Tights‘. På det första paret tights valde jag storlek M, tidigare utvärderade här. Denna gång vågade jag prova en mindre storlek – vilket visade sig helt rätt. Storleksbeskrivningen “Small Tall” klingar inte riktigt rätt för mina inlineben – men visade sig sitta klockrent. Stadigt material med god kompression, men ändå följsamt och inte ens midjeresåren stramar. Helt klart nytt favvoplagg mellan träningspassen! Och – precis som “träningstightsen” från 2XU – svala nog även på ett italienskt hotellrum utan luftkonditionering… Under denna intensiva tränings- och tävlingsperiod är det skönt med några knep för att boosta återhämtningen… Upplever att kompression hjälper! :-)

 

Och apropå favoriter; ett annat välkommet tillskott i turnépackningen är min doppvärmare… Oerhörd värdefull för att undvika dyra restaurangbesök – och samtidigt slippa leva på bara mackor och yoghurt… Mataffärerna här i norra Italien har ett härligt utbud av färsk tortellini som går utmärkt att koka i en burk… ;-) Glamoröst? Nej. Praktiskt? Ja.