Med stormsteg mot “framtiden”

Det har varit glest med blogguppdateringar senaste året – och jag har funderat på om det finns något värde i att hålla denna hemsida levande när jag inte längre är elitidrottare… Men kanske är omställningen till “ett vanligt liv”och andra vinklar på idrotten också värt att dela…?

 

Trots att mitt senaste år inte innehållit en enda utlandsresa har det varit minst sagt speciellt… Gustafsson på Pedagoggränd har blivit Nyström på Lyktvägen och doktoranden har blivit medicine doktor. Eller i klarspråk: vi har hunnit med bröllop och flytt, och karriärmässigt har jag förutom AT-starten (i början av 2015) nu hunnit disputera. Och störst av allt – även om det fortfarande känns lite overkligt - i höst väntar vi barn!!!

 

Perioden från mars till fram till disputationen 10 juni blev… hmm… något utöver det vanliga… Mars inleddes med min första nattjoursvecka nånsin (medicinkliniken), hann hämta nyckeln till nya huset innan jag gick på sista passet – som blev en hel natt springandes mellan olika avdelningar på sjukhuset… Därefter hann vi tack-å-lov med både flytten och sista jouren INNAN graviditetströttheten och illamåendet slog ut mig… Fantastiskt vältajmat med forskningstid i april, då jobb hemifrån gjorde det möjligt att bemästra illamåendet och tröttheten… Att sedan lägga in en klinisk månad (geriatrik) precis innan disputationen var nog strategiskt tänkt om jag haft min normala energinivå – men inte helt kul under aktuella förutsättningar… Men nu är det avklarat – och inte förrän i mitten av augusti ska jag in på klinik igen. Fram till dess är det forskning som gäller. Och SEMESTER! Projekt sommarstuga är fortfarande levande – uterummet hann vi isolera förra sommaren så det har stått varmt i vinter (och bland annat möjliggjort en fin nyårshelg i stugan), och medan jag tragglade med det sista inför disputationen har Mattias med medhjälpare hunnit riva upp, isolera, och lägga nytt golv i sista delen av huset… (dvs: vi har vattentoa igen!! Woohoo!!)

 

På fredag  drar inlines-SM igång. Av förklarliga skäl kommer jag inte att stå på startlinjen i år – men jag får ändå chansen att vara på plats, som Svenska Skridskoförbundets representant. Och pyssla med förberedelser ur en arrangörsvinkel, istället för att tävlingspreppa på inlines…  Hoppas på en lika strålande och trevlig SM-vecka som förra året! 

Första semestern, 41:a titeln – och vidare perspektiv på dubbla karriärer

Så har min första säsong som f.d. elitåkare flugit förbi… En sommar där livet handlat mest om allt annat än inlines. Visst har jag tränat mycket – men livet har styrt träningen, inte tvärtom. Jag har funnit tjusningen med paddling, och kvalitetspassen har oftare genomförts med löparskor än med inlines på fötterna. I slutet av juni gick jag på min första riktiga semester någonsin. Riktig på så vis att jag lämnade jobbet en fredag eftermiddag och inte återvände förrän måndag morgon 5 veckor senare… (en del tid på forskning däremellan, men det hör väl till…?)  Bortsett från 2 dagar i Skåne och 3 dagar i Sundsvall (eller på resande fot) har jag tillbringat nästan hela semestern med projekt: sommarstuga. 21 nya fönster, 4 nya ytterväggar, en halv ny tomt och i runda slängar 50kvm altan har vi fått dit… 

 

SM har jag valt att åka ändå. Njutit av en strålande SM-vecka i Sundsvall, med kanonarrangemang, 30-gradig värme och TV-sända lopp mitt i centrum, tillsammans med buntvis av andra sporter. Medan andra suckade en del över värmen njöt jag i fulla drag av mästerskapskänslan den skapade (åtminstone för mig som lever med en viss varma-tävlingar-på-sydligare-breddgrader-abstinens). Resultatmässigt en toppenhelg för mig med 4 nya guld. Grunderna sitter kvar… 10 000 m-loppet (där jag hängde på herrarnas medaljstrid ända till spurten) kan fortfarande ses på SVT play!

 

Maraton-SM i Tidaholm var nära att bli raka motsatsen till SM-veckan. Prognoserna förutspådde hällregn, flyget blev 8 timmar försenat och jag insåg snabbt att jag inte skulle hinna till Skövde som planerat på fredag kväll. Tanken på att helt enkelt ta cykeln hem hann växa sig rätt stark innan de äntligen fixat fram ett reservplan åt oss… Men 01:25 landade jag på Arlanda, och några fantastiskt snälla Stockholmsåkare fixade både gästrum och bilplats åt mig vidare till SM (tack Klaus och Björn!!!). Några mil söder om Tidaholm fick vi fortfarande hålla farten nere pga risk för vattenplaning på bilen, men molnen lättade och i tid för start var det nästan torrt. Var jag stod formmässigt hade jag ingen aning om, men Jocke Fernström från Varberg gick loss tidigt och tempot i klungan bakom blev hyfsat. Efter halva loppet var vi 5 åkare som jagade Jocke, med 10km kvar hade klungan decimerats till 3 som strax blev 4 då vi kom ikapp ledaren. I mål var jag hack i häl på herrarnas medaljtrio, 4s bakom segraren Johan Håmås och 1:15 före 4:an Björn Drakenward som plockat guldet på 10km vid SM i Sundsvall. Fightats bra med killarna har jag ju gjort förr (utom med Johan, han har alltid varit för stark…) Det uppseendeväckande denna gång var i vilken fart jag gjorde det! Tiden 1:13:31 (snitthastighet drygt 34km/h) var LÅNGT över vad jag förväntat mig denna sommar (och bara 1:40 långsammare än personbästa från VM i Gijon)! SM-guldet blev det 41:a i samlingen, men också ett av de mest minnesvärda! Jag är faktiskt lite förvånad över att känslan av att vara pigg, stark och LYCKAS fortfarande kan betyda så mycket…

 

Helgen i Skåne i början av semestern hade temat “dubbla karriärer”. Dag 1 på europeisk idrottsforskningskonferens, dag 2 som tränare/föreläsare/inspiratör för SK Skrinnarens junioråkare, med budskapet: det går att kombinera idrott och studier! Ett tema som jag också hann hålla presentation på i ett helt annat sammanhang i våras, då folk  från det europeiska universitetsnätverket för elitidrott och studier hade träff i Umeå. Den dagen började jag smått undra om det inte vore klokare att prata “trippla karriärer”, då jag i korridoren mellan föreläsningssal och operation hann med att bli uppringd för en intervju om min forskning… Börjar inse att erfarenheten i att “lägga pussel” i tillvaron är något jag kan få god nytta av framöver… Begreppet “dubbla karriärer” skulle ofta lika gärna kunna appliceras på ambitionen att kombinera klinik och forskning (åtminstone som nyexad läkare)… Med en forskar-AT-tjänst sitter jag i en privilegierad sits just nu – nästan 3 år av strukturerad tillvaro och säkrad lön för att bli både disputerad och legitimerad. Vägen vidare därifrån är långtifrån utstakad – trots att läkaryrket förmodligen är det yrke där valet att kombinera akademi med praktik är mest etablerat. Men: Efter AT:n borde jag söka en ST-tjänst, för att komma vidare mot en specialistkompetens. Efter disputation borde jag söka en post doc-tjänst eller stipendium för att åka utomlands och satsa fullt ut på forskningen i ett par år. Bli meriterad nog för vidare anslag. etc. Dessa tidpunkter kommer alltså att infalla ungefär samtidigt. Kanske kan jag istället fortsätta på den väg jag börjat nu, med forskning och kliniskt arbete på samma sjukhus, hemma? Det finns faktiskt forskar-ST-tjänster. Cirka 3 st/år i Umeå (där det årligen utexamineras cirka 200 nya läkare). Nålsöga. Min första vecka efter semestern hade jag i alla fall förmånen att arbeta under klinisk handledning av Sveriges första (och enda?) kvinnliga professor i kirurgi, Malin Sund. Inspirerande förebild i en traditionellt manlig specialitet där tidskrävande inlärning av hantverksskicklighet lägger en extra dimension till tillvarons utmaningar…

 

Sedan första veckan i september är jag tillbaka i doktorandrollen. På 100%, om jag vill. Jag är lite för otålig för det, och har redan gått ett par extra ortopedjourer på akuten… Kanske är vanan vid variation i tillvaron lite väl etablerad…?

En annorlunda vår!

Europacupsäsongen har startat och jag inser att jag fortfarande befinner mig i nån slags “avvänjningsfas” från elitidrotten… Mycket kluvna känslor över saknade “vanligheter” vs. den nya friheten när träningen inte står i fokus jämt… Ovanligheterna har avlöst varandra senaste månaden – först kursvecka i Åre (med en del tid i backen men ingen annan träning) och över påsken åkte jag på min första utlandsSEMESTER på nästan 13 år!! Det sistnämnda har varken varit efterlängtat eller särskilt lätt att genomföra medan vardagen bestod av läkarstudier + något hundratal dagar per år på resa/läger/tävlingar… Reströttheten har hunnit släppa nu, och att bara packa löparskor + ETT par tights och EN löparjacka kändes nästan omöjligt konstigt!! Resan till Kanada gick via en snabbvisit på Island, med fullspäckat program och många timmar på flyg och bussar… Men trots beslutet att inte pressa in träning under semestern, så slog jag nog personligt rekord i antal löpta mil på en vecka… Härliga mornar i både Reykjavik och Toronto!

 

Sammanfattningsvis blev semesterresan superlyckad – släkten samlad för farmors stundande bemärkelsedag, och födelsedagsbarnet själv imponerade med att raskt och smidigt hantera både långa promenader och stökiga tunnelbanor i Toronto! 

 

Både likheter och kontraster var slående mellan resmålen. Två häftiga vattenfall, det ena (Gullfoss) utom synhåll för all bebyggelse, avgränsat med lösa rep, det andra (Niagara) omringat av två städer motsvarande hela Reykjaviks befolkning, avgränsat med staket av mer amerikansk standard… Och medan hissen upp i Hallgrimskirkja tog oss högt över resten av Reyjkavik, räckte inte ens 51 våningar för att ge helt fri utsikt över Toronto – trots att vi inte befann oss riktigt “downtown” då…

 

Väl hemma har det tagit tvärstopp med träningen för min del – en rejäl förkylning blommade upp under hemresan. Och det är definitivt första gången på över tio år som jag kan ta en sån förkylning i april utan dunderångest!! Ingen tävlingsform att bevaka… Istället några extra timmar per dag att slipa på fjärde artikeln till avhandlingen… Fast med vårsol och vägsopar i farten i Umeå så längtar jag ändå efter träning igen!!

(Har bara tagit några av bilderna själv – Strokkur, nattbilder samt vattenfallen fångade av storebror Jonas bättre kamera och bättre fotokunskaper!)

Vända blad…

Förra veckan passerade jag en milstolpe i läkarkarriären: AT-start!! Drömmen om en forskar-AT i Umeå har gått i uppfyllelse, så framför mig nu ligger 21 månader klinisk tjänstgöring varvat med totalt 12 månader forskning. Fin omväxling! Efter nästan ett halvår som underläkare på ortopeden ser jag framemot 3 forskningsmånader nu – vältajmat då mitt 3:e manus nyss kom tillbaka från review. Dessutom oerhört efterlängtat att få träna i dagsljus och hellre landa ett par timmar framför datorn på kvällen… Den flexibiliteten räcker alltså bara fram till maj – sedan ut i klinik igen. Konsekvens av detta: minst sagt ont om tid för resor i sommar…

 

AT-upplägget innebar ett vägskäl, och jag har valt väg. Efter 11 säsonger i landslaget lägger jag elitidrotten åt sidan. Vemodigt att sätta punkt, men jag kommer inte att stå utan nya utmaningar framåt. Klivet in i läkarrollen i höst har betytt mycket för att “bli redo” att vända blad. Och i backspegeln: mängder av fina idrottsminnen!! Jag har SÅ många människor att tacka för att jag kunnat genomföra en lång elitkarriär och nå den nivå jag gjort. Rent idrottsligt är det dels mina svenska tränare och ledare, men också eldsjälar i andra länder där inlinessporten är etablerad och stor. Långa försäsonger i Colombia, intensiva tävlingsperioder i Holland och enkla vinterläger i Danmark är några av de återkommande inslag som verkligen hjälpt mig framåt. Att komma som ensam svensk och mötas av engagemang och gästfrihet har gett inspiration, motivation och utveckling. Stödet från Svenska Skridskoförbundet har varit ovärderligt, likaså den flexibilitet som Umeå Universitet erbjudit. I en sport där det är svårt att försörja sig på sitt tävlande har studier i anpassad takt gett mig en stabil vardag och varit grunden för att kunna satsa långsiktigt på min idrott.

 

Jag gläds åt införandet av riksidrottsuniversitet i Sverige, som är på gång under 2015! Lite extra gläds jag åt att Umeå är ett av tre utvalda universitet – för de har gjort ett fantastiskt jobb för att nå dit! Jag hoppas att denna satsning ger fler idrottare möjligheten till “dubbla karriärer”, att få komma igång med sina studier utan att släppa elitidrottsdrömmarna först. Jag tror att det är en bra väg för att låta fler idrottare hinna “blomma” – för det finns så många sporter där du rimligen inte kan ha nått din topp redan vid 20 års ålder… Och personligen kan jag inte föreställa mig hur svårt det skulle varit att sätta punkt för elitkarriären utan att ha tagit steget in i det andra livet parallellt!

 

Jag kommer aldrig att kunna återgälda tacksamheten till dem som hjälpt mig på vägen genom idrottskarriären. Däremot hoppas jag på att via “pay it forward”-principen kunna bidra till idrotten på något vis framöver… 

 

collage-studietiden

Förkylning – och nya utmaningar!

Borde varit på väg till Trollhättan för att tävla idag, men en förkylning kom emellan. Surt att missa deltävling 2 i Bont Sweden Inline Challenge, och SK Trollhättans fina arrangemang där inlinesloppen kombineras med ett läger på is.

 

Försöker hitta nån positiv vinkel ändå… Finns nog – för jag har inte haft många lugna stunder på sistone… Sedan EM: höststart på jobbet kombinerad med stugbyggarhelger + en intensiv kursvecka i Stockholm. Några oplanerade dagar hemma kan alltså vara ganska vältajmat innan min vardag tar en ny vändning: nästa vecka dags att axla läkarrollen på riktigt!! För första gången… Bävar, och längtar!!

On tour

Lämnade Umeå i tisdags för 3 dagar i Stockholm. “18th International Congress of Parkinson’s Disease and Movement Disorders”. Inklusive min första officiella forskningspresentation (som poster, tack och lov…)

Sedan dess har jag hunnit byta boende 3 gånger, stuka en fot, jubla över den goda effekten av snabb och effektiv kompression, försova mig, älska mitt silvermedlemskap på SAS, glädjas åt att flygplatsen Paris CGD lyckades leverera både bagage och flygbuss inom rimlig tid, kastas mellan hopp och förtvivlan pga en tågstrejk, promenera runt Notre Dame, lära mig att Frankrikes strejker är strikt reglerade i lag (gällande hur många procent av verksamheten som får ställas in), stiga upp tidigt ännu en morgon med farhågor om knökfulla tåg, upptäcka att jag hade fel (och fick resa löjligt bekvämt på 1h 30 min från Paris till Dijon), vänta en lång dag på att få ett hotellrum, bära för mycket bagage i gamla, branta, trånga trappor, provjogga foten med gott resultat, upptäcka att det var något övermodigt att skippa bandaget redan, flera trevliga återseenden, njuta av soliga kvällar, uppskatta svala lokaler, dricka gott kaffe, äta goda baguetter på mysiga uteserveringar, gömma mig på hotellrum och skriva artikel, lyssna igenom 10 avsnitt av “Coffee Break French”, upptäcka att jag ändå först hittar spanska ord - men åtminstone fattar en hel del franska (igen eller fortfarande?)…

 

Imorgon väntar World Inline Cup (maraton) i Dijon, följt av sisådär 7 timmar i bil till Nantes.

Men först: äntligen en tidig kväll och en lugn morgon!!

Tillbaka ur bubblan…

Veckan i Geisingen levde upp till alla förväntningar. Och lite till, på vissa plan. Bra träning – och det mesta i grupp, trots att jag inte planerat lägret ihop med någon på förhand. En track med så bra grepp att jag klarade även fartpassen på hjul som ruggats av asfalt… Regnvädret gav med sig så jag hann till slut med ett par pass på roadbanan också. Inte lika spektakulär som tracken – men inte heller alldeles vanlig. Slingrar sig runt en fågeldamm. Mysigt – men också med en något störande detalj: groteska högar av svanlort att passa sig för på banan…

 

En mer överraskande effekt av veckan var några rejäla kliv framåt med forskningen. Bättre grepp om litteraturen på området efter andra-varvet-läsning av artiklar under helgen i Gross Gerau – och en oväntad fart på datahantering och skrivande i Geisingen. I ett hus där valet stod mellan oergonomiskt sittande i sängen i ett någorlunda ostört rum, eller bättre ergonomi i ett livligt allrum med 10-tals andra inlinesåkare… Arbetstempot var definitivt inte bara min förtjänst – mailen i handledarkonversationerna flög fram och tillbaka i chatt-tempo vissa dagar… motiverande att snabbt få räta ut frågetecken! Härligt när även distansarbete funkar… Och “lägerbubblan”  avskild från vardagligheter hjälper visst koncentrationsförmågan ibland…

 

Efter 15 timmar på resande fot i måndags: hemma igen, i “vanlig” vardag. Elitidrottarbubblan långt borta. Faktiskt tacksamt – för med en attans förkylning som dök upp under hemresan är jag glad att ha annat än (bristen på) träning att fokusera på… Även om anspänningen börjar likna tentaångsest nu… Mittseminarium på måndag!!

Varva ner, städa upp, ladda om!

Min tävlingssäsong startar på fredag, med Europacup i tyska Gross Gerau. Det största och anrikaste av evenemangen  - årets upplaga är den 36:e… En långhelg nu känns ytterst vältajmat – inte bara för att i lugn och ro hinna leta fram tävlingshjul och smörja upp kullager, stöka undan skidor, vallagrejer, vinterkläder, byta cykeldäck osv… Utan just för LUGN OCH RO. Varva ner. Hitta igen en gammal risvärmekudde och upptäcka dess sköna effekt på spända nackmuskler. Dega bort en halv (regnig) fredag i soffan. Återfinna förmågan att sätta tankarna i “standby”…

 

Veckorna sedan Italien har varit… hm… innehållsrika… Först och främst med forskningen – där jag har mittseminarium 12 maj!! Halvtidsavstämning av avhandlingsarbetet alltså, med bedömningsgrupp. Skriftlig sammanfattning, muntlig presentation, praktiska detaljer och formaliteter… Sen har mitt första artikelmanus tagit sig vidare i peer-review-processen och kom i veckan tillbaka med kommentarer. I tidskriftens logg sammanfattat som “Vertict: minor revisions”. Positivt och motiverande arbete att ta sig an – men också sådant som verkligen drar tankespinn… De sista detaljerna som sällan faller på plats just framför dataskärmen – utan lite närsomhelst annars under dygnet… Samtidigt är det full fart på planering av både egen säsong (spika resor och deltaljer!) och nationella evenemang. Premiären i nya inlinecupen blir i Falun under Scandinavian Outdoor Games - och nu planerar vi dessutom ett läger i anslutning till tävlingarna. Tusen roliga/intressanta saker att tänka på – och svårt att hitta “standbyknappen” under alldeles för tidiga mornar… Men efter två härliga påsklediga dagar är den återfunnen!

 

Imorgon väntar nya utmaningar: stugrenovering! Men jag tänker vara lagom lat för att behålla den goa, utvilade känslan in i vardagen efter påsk. Dubbel vardag igen när elitidrottarlivet tar ny fart! 

‘System overload’ och idrottsparalleller

Den senaste veckan har varit fylld av nyheter i jobbväg. Arbetet för artikel 3 har startat! Nytt tema – nya frågeställningar, nya datafiler, nya analysmetoder… Både filerna och metoderna tyngre än något jag jobbat med förr. Det var datorn som sa stopp först – SPSS la ner analysen med beskedet ”insufficient memory to process the command or a subcommand”. Måste erkänna att min hjärnstatus kändes ungefär likadan…

 

En ny hårddisk hjälpte datorn.  Önskar att det vore lika enkelt att avlasta det mänskliga minnet en smula… Tacksam över att handledas av en professor med ett fantastiskt tålamod – även när jag är så trött att jag måste tänka sju gånger innan jag får variabelkodningen rätt på något så simpelt som tidsföljd… Framsteg i veckan, och när jag går tillbaka till “simpla” icke-tidsberoende multivariata analysmetoder inser jag att det krävs betydligt mer för “system overload” på mig nu än för ett år sedan… Noterar avsevärda likheter mellan idrottslig teknikträning och klurig statistik – åtminstone under de handledningsformer jag lär mig metoderna nu… Bollar iväg mina resultat via mail och får feedback. Lär mig använda makron och dubbelkolla variablerna i efterhand. Vända och vrida på data från en massa vinklar med olika för att se att de nykodade variablerna stämmer. “Coachad” till att så småningom klara mig själv… Och materialet som kändes oöverblickbart för en vecka sedan börjar bli hanterligt… Kanske blir det också lättare så småningom när det inte finns ett OS att splittra uppmärksamheten till i bakgrunden…?

 

Nu väntar i alla fall en helg med  ”defragmentering” av mänskligt minne… En lite ovanlig helg med festförberedelser – för på fredag är det dags för Mattias att bli teknologie doktor!!

2014/02/15 | Posted in: forskning | Comments Closed

Så drar resandet igång igen…

Slut på lediga helger för ett tag. Inte mycket vardagslunk heller… Resplan Umeå-Stockholm-Umeå-Arvidsjaur-Umeå-Göteborg-Umeå-Östersund-Umeå de närmaste 16 dagarna… 3 heldagar hemma…

 

Styrelsemöte, idrottsforum, träningsläger, tävlingar, forskningskurs…

Den 9 december slår jag rot i Umeå igen (för åtminstone 5 dagar…). Då hoppas jag att det är i en vintervit värld…!