Internationellt!

Terminens tredje föreläsningsvecka avslutad: Forskningsetik. De obligatoriska forskarutbildningskurserna ges 2 gånger per år vid Umeå Universitet. Engelska på hösten – svenska på våren. Jag är glad att ha fått läsa de första två kurserna på engelska!! En grupp på 65 studenter, där uppskattningsvis hälften var svensktalande. Exakt hur många är svårt att lista ut när det ändå är enklast att hålla sig till engelskan hela tiden… Minst 4 kontinenter representerade – men projekten än mer geografiskt spridda. Utbildningsbakgrunderna inte heller överdrivet homogena; biologer, sociologer, psykologer, sjuksköterskor, sjukgymnaster, läkare, statistiker… 2 timmar av torsdagens föreläsningar ägnades åt “forskning i andra kulturer” – behöver jag säga att det temat genomsyrade kursen betydligt mer än så…? Intressanta och varierade diskussioner! Tacksam över att få läsa kursen i en mångkulturell grupp!

 

Trots att veckan varit riktigt intressant och bra, är jag glad att den är över. Varför? Jag var en av 5 studenter som på förhand valts ut att presentera mitt projekt på fredagens seminarium i helklass… 15 min presentation, 15 min diskussion på etiska aspekter av projektet… Givande? Definitivt! Bekvämt? Nej! Särskilt inte förberedelserna… vad har jag missat att tänka på…? Jag har bara blivit “grillad” en gång förr i forskningen – på mitt antagningsseminarium i våras. Har hunnit vara med på några mitterminsseminarier för andra doktorander – och inför egna kommande seminarier är sådana här diskussionstillfällen förmodligen väldigt nyttigt för att bli uppmärksam på fler vinklar… Fick en praktisk lärdom också: ta med anteckningar på papper – eller använd egen dator… Med kursledarens dator och speglad skärm till projektorn hade jag plötsligt alla mina anteckningar dolda när bildspelet väl var igång… Orutin.

2013/11/09 | Posted in: forskning | Comments Closed

En ny vardag!

Träningsläger. Ett ord med innebörd av avbrott i vardagen, annorlunda (oftast mer..) träning än vanligt och  - trots mina många ensamma resor senaste åren – en stark association till en tight träningsgrupp, inpå varann dygnet runt, sovsalar, campingstugor,eller (i lyxigare fall…) hotell.

 

Här i Bucaramanga är det bara jag som är “på läger”, bryter vanliga träningsrutiner, inte bor hemma. Inte i mitt eget hem, men i någon annans. Jag tränar med Team Halcones och har klivit rakt in i deras vardag. För 6 veckor – så även för mig gäller det att skapa en vardag här… Gällande träningen är det inget problem. Där välkomnades jag direkt som en självklar medlem i gruppen redan förra året – och i år kommer jag hit för att träna med vänner. Den andra delen av vardagen är ny. Förra året var det utbytesstudier med klinisk praktik. I år är det forskning på distans. Första handledarmötet idag – med Anna hemma i Umeå – funkade utmärkt. Skype är bra! För eventuella behov av skärmdelning har vi även satt upp ett mötesrum i Adobe Connect… Och handledare som inte jobbar strikta kontorstider är värdefullt när man ligger 7 timmar efter…

 

På det praktiska planet finns en ny utmaning jämfört med förra året: min värdfamilj i år talar inte engelska. Och min spanska är helt klart ringrostig. Men de första dagarna är avklarade – så nu borde det ju bara bli bättre! Kroppsspråk, prestigelöshet, tålamod – och i nödfall ett lexikon - räcker långt… Den varma gästfriheten är imponerande! Att dessutom ha både banan och närmaste köpcenter inom bekvämt promenadavstånd (i ett område med sansad trafik!) underlättar helt klart självständigheten…

 

Träningen då? Första dagarna på plats blev ganska lugna, men måndag-tisdag har benen fått slita hårt… Anpassning till tid, höjd & klimat pågår fortfarande… Samtidigt är det ovanligt lätt att utmana gränserna i en peppande träningsgrupp. Killarna intog idag attityden “vi vet att du kan, Helena!!” - och visst; med några vältajmade knuffar i ryggen och ett rejält mått vilja var jag nästan med dem i mål på sista intervallen… Men det var snarare knuffarna än viljan som fällde avgörandet…

 

Traditionen att fira alla födelsedagar i klubben med tårta efter träningen är trevlig – och idag var det extra speciellt eftersom det var vår fantastiska tränare Leo som fyllde år! :-)

Många bollar i luften – och nedräkning till Colombia!

130419_nydala Knappt 5 dagar kvar hemma – sedan väntar 6 veckor i Colombia! De senaste veckorna har mitt liv gått på högvarv.  Många bollar i luften – inom idrotten, forskningen och “livet”. Utvärdering och planering av träning, tävling och resor – för egen del och som “bollplank”. Projektrapporter och tekniska prylar. Sponsoravtal, eventplaneringar. Styrelsenominering och överväganden… Sommarstugor och syskonbarn. Nya forskningsdata, nya statistiska metoder. Universitetsformaliteter och deadlines – forskningsplan, studieplan, antagningsseminarium… Än så länge är jag kvar i grundutbildningen – påbyggnadskursen i idrottsmedicin hör dit. Men efter ett godkänt antagningsseminarium igår är jag formellt behörig för forskarstudier! Stort fokus och mycket energi har gått till detta senaste veckan - men nu ska bara den skriftliga planen igenom också för att doktorandtjänst ska vara klar. Det var en oändlig lättnad att igår få lämna ifrån mig planen för granskning och underskrift av prefekt – själv kan jag lägga de tankarna åt sidan i helgen. Att den efterlängtade fredagskvällen bjöd på perfekt vårväder gjorde ju inte saken sämre. Mitt samarbete med sportkompression.se fortsätter, och ett paket med nya fräscha produkter inför Colombiaresan landade igår. Shortsen från 2XU kom till användning direkt – på skidpasset! 

 

 

snurra I onsdags blev jag faster för första gången. Men det lär dröja alldeles för länge innan jag får hålla det lilla underverket i famnen. Minst 2, kanske snarare 3 månader. Långa resor och långa avstånd till familjen har sina nackdelar… Och häromdagen var det någon som liknade mig vid en “snurra”… Men, även om hjärnan ibland känns lätt överhettad, gillar jag oftast att ha många bollar i luften! 

Språk, språk, språk…

På lördag åker jag på säsongens första utomhusläger! Resan går till Italien, med ett gäng holländare. Dags för språkmix igen! Huvudsakligen engelska för mig förstås. Betvivlar inte att jag kommer att klara mig långt på det inom träningsgruppen… På flygplatser o.dyl. är jag inte lika tvärsäker… Men under förra säsongen stod jag faktiskt inte handlös där heller - min knaggliga spanska räckte förvånansvärt långt för att både förstå och göra mig förstådd i Italien… 

 

Apropå det så pågår planeringen också för nästa resa. Vårens stora. 6 veckor i Bucaramanga, Colombia igen! Längtar och bävar. För där måste jag klara spanskan som huvudspråk… Tragglar mig fram med stolpiga formuleringar i mail och chatkontakt. Känner mig klumpig, oartig. Och samtidigt fascinerad och glad över att en termin med språkkurser för nybörjare räcker så långt. Prestigelöst men funktionellt. Att kunna kommunicera med människor i en annan del av världen – trots att inte alla skolsystem (och samhällen) erbjuder särskilt goda förutsättningar att lära sig engelska… Umeå Universitet uppmärksammade nyligen en intressant ”rankinglista” över engelskakunskaper, sammanställd av EF. Som gjorde mig lätt förvånad… Sverige i topp!?!? (kika in här för hela listan). Djupt tacksam är jag i alla fall över att ha fått växa upp med ett skolsystem och “odubbat” samhälle som gett en god språkgrund.

 

På hemmaplan finns också språkliga utmaningar. Dels att lära mig skriva på vetenskaplig engelska. Långt ifrån reselivets prestigelösa språkmix… Dels statistikens terminologi som inte är helt enkel på svenska heller…

 

För övrigt…

- räckte en vilodag för att vända förra helgens formsvacka, och intervallpassen denna vecka har inte varit präglade av sega muskler, utan mer av blodsmak och “rätt sorts” trötthet.

- har vardagen kryddats med diverse annorlunda avbrott. Sportlovsbesök och shopping med mamma och syster i tisdags. Hembesök med dopingkontroll i onsdags. Andra gången på typ tre månader… Totalantalet har jag tappat räkningen på… Så särskilt “annorlunda” är det ju inte längre… Afterwork med IME-gänget i fredags. DET är annorlunda (första gången!) – och härligt att nu höra hemma i ett härligt gäng! 

Vårvinterträning och multivariata analyser…

Umeå kan inte riktigt mäta sig med Tärnafjällen… Men en vecka på hemmaplan med äkta vårvinterväder är inte heller fel! Söndagens långpass på skidor var efterlängtat – med solen i ryggen och för första gången i år bara T-shirt under jackan… En stor besvikelse när kroppen inte alls ville som jag… fick kämpa för varje stavtag.  Segt, motigt… Oväntat sliten från lördagens intervallpass… Men å andra sidan; efter detta blev skridskoträningen på eftermiddagen istället en positiv överraskning - på årets överlägset finaste is!! Och med en hel del klipp i benen trots allt…  Med ny skidteknik börjar det visst vara andra muskler som blir desto mer slitna… Skönt att få ett kvalitetspass även den dagen!

 

Flexibla arbetstider har verkligen varit värdefulla efter helgen. Piggare i kroppen, långa soliga pass på skidorna. +8 grader i Umeå i februari!! Fast jag är faktiskt glad att det ser ut att komma både snö och kyla till helgen. Vill njuta av vintern länge till! Och det är inte alltid kul att cykla i decimeterdjupt slask kryddat med vattenpölar… Men en försmak av våren har vi fått – och det gillar jag!

 

På forskningssidan har mitt huvud fått jobba hårt i veckan… Förvirrad jakt på en röd tråd bland stora mängder data… Tacksam över långa pass i spåret som låter tankarna flyga fritt och fånga perspektiven… Slutsats idag; dags att lämna det rent deskriptiva och ge sig i kast med multivariata analyser… En ny svårighetsgrad i statistikens värld väntar…

 

Inspireras & inspirera…

I veckan har jag hunnit besöka två arbetsmarknadsmässor av olika slag. Den ena var höggradigt aktuell för mig. Inte första gången jag besökte en AT-mässa – men första gången jag faktiskt kände att det fanns en grund för att samla mer info än vad de skriftliga blanketterna erbjuder. Och jag kan inte låta bli att förundras över vilka stora skillnader det fanns mellan hur mina frågor bemöttes… Handlar det om kommunikation – eller är det faktiskt så stor skillnad i landstingens policy vid rekrytering? Meritpoäng och antal vik-månader – eller personlighet och andra erfarenheter? Och vad är en forskande nyexad läkare? Ett guldkorn att norpa, eller snarast en “udda fågel”? Och ur den nyexade läkarens ögon – vad är en forskar-AT? En hett eftertraktad anställningsform som kräver höga akademiska meriter – eller menat som en morot för nya läkare att ge sig på att prova forskning…? Något som jag fick höra talas om för allra första gången var Uppsalas satsning på “pedagogik-AT”. En riktigt god idé som jag hoppas att den sprider sig!

 

Den andra mässan besökte jag med anledning av vad jag redan uppnått. Orienterade mig mellan programmontrar och drösar med gymnasieelever genom Lindellhallen, mot samhällsvetarhusets okända korridorer. Universitetets informationsdag 2013. Jag var där för ett kort föredrag om elitidrott och studier. Idrottshögskolans fantastiska studiesamordnare Pernilla höll ordning på alla formaliteter och viktiga fakta. Mitt uppdrag var att berätta min historia. Inspirera. Det går att bygga sin vardag på två starka drömmar samtidigt. Även sedan man lämnat idrottsgymnasiernas strukturerade verksamhet. Det har jag, inom universitetets ramar, gjort i snart sju år – och det fortsätter jag med! live-your-dreams

 

Min egen förebild i det senaste vägvalet – med forskningen – är också min handledare nu. En kort passus i en föreläsningsintro hösten 2011 belyste och konkretiserade en möjlighet jag drömt om. Ganska precis ett år senare klev jag in i den nya vardagen, och mina parallella drömmar fortsätter passa i varandra i en rätt så rak väg vidare. Framåt, uppåt! Julklappslakanens text är faktiskt tänkvärd…

Mindmapping & multiskate

Tankekartor har aldrig förr varit något viktigt inslag i min studieteknik. Men nu – när jag sitter med ett hyfsat stort forskningsmaterial att angripa med statiska analyser – har ett dataprogram med färgglada bubblor visat sig mycket värdefullt… Att jag riktigt “kommit in i” mitt nya liv ännu, vore att överdriva… Men nån slags koll börjar jag ha…! Och efter att ha ägnat åratal åt att mest försöka fylla min hjärna med kunskaper som så många andra redan har, känns det härligt inspirerande att ge sig på en uppgift utan “facit”… Att inte rita av andras illustrationer, utan att faktiskt “upptäcka nåt nytt”!

 

För närvarande väntar jag på flyget igen. Med dubbla uppsättningar skridskopackning. Helgen ska inledas på is (ja – det finns faktiskt en 400m-bana i Köpenhamn när vädret tillåter…) och fortsätter sedan inomhus på inlines i Farum.

Uppstart av ett nytt liv!

Förra veckan var historisk. Min allra sista praktikplacering som läkarkandidat. Den (ö)kända närvaroboken för termin 11 är fulltecknad. 2 månader återstår till examen. Men genom att jag fullföljde pediatrikkursen i våras innehåller mitt schema nu bara en handfull schemalagda dagar med seminarier, föreläsningar, ’sit-ins’  - samt en liten och en stor tenta…

 

Mitt nya liv har redan börjat. Det som väntar efter examen. Det som logiskt sett ”helst” borde varit AT, eller möjligen ett underläkarvikariat i väntan på AT. Inte lätt att kombinera med elitidrott – och resor… Så jag väntar med att ta mig an det livet. Mitt vägval närmast framåt är ett annat. Forskning. Sanning att säga: fram tills för 2 månader sedan längtade jag inte alls till examen. Istället levde jag i en viss vånda över “vad händer sen…?” Viljan att forska har spirat fram under några år – men att hitta dit var lite klurigt. Vägen till medicinsk forskning går sällan genom formellt utlysta doktorandtjänster… Men nu är det klart med projekt – och påbörjat. Fortfarande är forskningen en helt ny värld för mig. Men rent praktiskt vet jag åtminstone något av betydelse: minst en säsong till med en vardag anpassningsbar till frekventa tävlingsresor…

 

ime1 Jag kunde ha väntat till efter examen med att starta upp arbetet. Men nyfikenheten var för stor. Och längtan efter en “fast punkt”. Ett sammanhang. Nu har jag landat vid mitt första egna skrivbord – och med en jobbdator som får stå på sin plats från dag till dag… Första veckan har handlat om inläsning. På måndag är det dags att kasta sig in i statistikprogrammens värld… Med god handledning som förhoppningsvis kan göra det begripligt… ;-)