Med stormsteg mot “framtiden”

Det har varit glest med blogguppdateringar senaste året – och jag har funderat på om det finns något värde i att hålla denna hemsida levande när jag inte längre är elitidrottare… Men kanske är omställningen till “ett vanligt liv”och andra vinklar på idrotten också värt att dela…?

 

Trots att mitt senaste år inte innehållit en enda utlandsresa har det varit minst sagt speciellt… Gustafsson på Pedagoggränd har blivit Nyström på Lyktvägen och doktoranden har blivit medicine doktor. Eller i klarspråk: vi har hunnit med bröllop och flytt, och karriärmässigt har jag förutom AT-starten (i början av 2015) nu hunnit disputera. Och störst av allt – även om det fortfarande känns lite overkligt - i höst väntar vi barn!!!

 

Perioden från mars till fram till disputationen 10 juni blev… hmm… något utöver det vanliga… Mars inleddes med min första nattjoursvecka nånsin (medicinkliniken), hann hämta nyckeln till nya huset innan jag gick på sista passet – som blev en hel natt springandes mellan olika avdelningar på sjukhuset… Därefter hann vi tack-å-lov med både flytten och sista jouren INNAN graviditetströttheten och illamåendet slog ut mig… Fantastiskt vältajmat med forskningstid i april, då jobb hemifrån gjorde det möjligt att bemästra illamåendet och tröttheten… Att sedan lägga in en klinisk månad (geriatrik) precis innan disputationen var nog strategiskt tänkt om jag haft min normala energinivå – men inte helt kul under aktuella förutsättningar… Men nu är det avklarat – och inte förrän i mitten av augusti ska jag in på klinik igen. Fram till dess är det forskning som gäller. Och SEMESTER! Projekt sommarstuga är fortfarande levande – uterummet hann vi isolera förra sommaren så det har stått varmt i vinter (och bland annat möjliggjort en fin nyårshelg i stugan), och medan jag tragglade med det sista inför disputationen har Mattias med medhjälpare hunnit riva upp, isolera, och lägga nytt golv i sista delen av huset… (dvs: vi har vattentoa igen!! Woohoo!!)

 

På fredag  drar inlines-SM igång. Av förklarliga skäl kommer jag inte att stå på startlinjen i år – men jag får ändå chansen att vara på plats, som Svenska Skridskoförbundets representant. Och pyssla med förberedelser ur en arrangörsvinkel, istället för att tävlingspreppa på inlines…  Hoppas på en lika strålande och trevlig SM-vecka som förra året! 

Vända blad…

Förra veckan passerade jag en milstolpe i läkarkarriären: AT-start!! Drömmen om en forskar-AT i Umeå har gått i uppfyllelse, så framför mig nu ligger 21 månader klinisk tjänstgöring varvat med totalt 12 månader forskning. Fin omväxling! Efter nästan ett halvår som underläkare på ortopeden ser jag framemot 3 forskningsmånader nu – vältajmat då mitt 3:e manus nyss kom tillbaka från review. Dessutom oerhört efterlängtat att få träna i dagsljus och hellre landa ett par timmar framför datorn på kvällen… Den flexibiliteten räcker alltså bara fram till maj – sedan ut i klinik igen. Konsekvens av detta: minst sagt ont om tid för resor i sommar…

 

AT-upplägget innebar ett vägskäl, och jag har valt väg. Efter 11 säsonger i landslaget lägger jag elitidrotten åt sidan. Vemodigt att sätta punkt, men jag kommer inte att stå utan nya utmaningar framåt. Klivet in i läkarrollen i höst har betytt mycket för att “bli redo” att vända blad. Och i backspegeln: mängder av fina idrottsminnen!! Jag har SÅ många människor att tacka för att jag kunnat genomföra en lång elitkarriär och nå den nivå jag gjort. Rent idrottsligt är det dels mina svenska tränare och ledare, men också eldsjälar i andra länder där inlinessporten är etablerad och stor. Långa försäsonger i Colombia, intensiva tävlingsperioder i Holland och enkla vinterläger i Danmark är några av de återkommande inslag som verkligen hjälpt mig framåt. Att komma som ensam svensk och mötas av engagemang och gästfrihet har gett inspiration, motivation och utveckling. Stödet från Svenska Skridskoförbundet har varit ovärderligt, likaså den flexibilitet som Umeå Universitet erbjudit. I en sport där det är svårt att försörja sig på sitt tävlande har studier i anpassad takt gett mig en stabil vardag och varit grunden för att kunna satsa långsiktigt på min idrott.

 

Jag gläds åt införandet av riksidrottsuniversitet i Sverige, som är på gång under 2015! Lite extra gläds jag åt att Umeå är ett av tre utvalda universitet – för de har gjort ett fantastiskt jobb för att nå dit! Jag hoppas att denna satsning ger fler idrottare möjligheten till “dubbla karriärer”, att få komma igång med sina studier utan att släppa elitidrottsdrömmarna först. Jag tror att det är en bra väg för att låta fler idrottare hinna “blomma” – för det finns så många sporter där du rimligen inte kan ha nått din topp redan vid 20 års ålder… Och personligen kan jag inte föreställa mig hur svårt det skulle varit att sätta punkt för elitkarriären utan att ha tagit steget in i det andra livet parallellt!

 

Jag kommer aldrig att kunna återgälda tacksamheten till dem som hjälpt mig på vägen genom idrottskarriären. Däremot hoppas jag på att via “pay it forward”-principen kunna bidra till idrotten på något vis framöver… 

 

collage-studietiden

Förkylning – och nya utmaningar!

Borde varit på väg till Trollhättan för att tävla idag, men en förkylning kom emellan. Surt att missa deltävling 2 i Bont Sweden Inline Challenge, och SK Trollhättans fina arrangemang där inlinesloppen kombineras med ett läger på is.

 

Försöker hitta nån positiv vinkel ändå… Finns nog – för jag har inte haft många lugna stunder på sistone… Sedan EM: höststart på jobbet kombinerad med stugbyggarhelger + en intensiv kursvecka i Stockholm. Några oplanerade dagar hemma kan alltså vara ganska vältajmat innan min vardag tar en ny vändning: nästa vecka dags att axla läkarrollen på riktigt!! För första gången… Bävar, och längtar!!

Inspireras & inspirera…

I veckan har jag hunnit besöka två arbetsmarknadsmässor av olika slag. Den ena var höggradigt aktuell för mig. Inte första gången jag besökte en AT-mässa – men första gången jag faktiskt kände att det fanns en grund för att samla mer info än vad de skriftliga blanketterna erbjuder. Och jag kan inte låta bli att förundras över vilka stora skillnader det fanns mellan hur mina frågor bemöttes… Handlar det om kommunikation – eller är det faktiskt så stor skillnad i landstingens policy vid rekrytering? Meritpoäng och antal vik-månader – eller personlighet och andra erfarenheter? Och vad är en forskande nyexad läkare? Ett guldkorn att norpa, eller snarast en “udda fågel”? Och ur den nyexade läkarens ögon – vad är en forskar-AT? En hett eftertraktad anställningsform som kräver höga akademiska meriter – eller menat som en morot för nya läkare att ge sig på att prova forskning…? Något som jag fick höra talas om för allra första gången var Uppsalas satsning på “pedagogik-AT”. En riktigt god idé som jag hoppas att den sprider sig!

 

Den andra mässan besökte jag med anledning av vad jag redan uppnått. Orienterade mig mellan programmontrar och drösar med gymnasieelever genom Lindellhallen, mot samhällsvetarhusets okända korridorer. Universitetets informationsdag 2013. Jag var där för ett kort föredrag om elitidrott och studier. Idrottshögskolans fantastiska studiesamordnare Pernilla höll ordning på alla formaliteter och viktiga fakta. Mitt uppdrag var att berätta min historia. Inspirera. Det går att bygga sin vardag på två starka drömmar samtidigt. Även sedan man lämnat idrottsgymnasiernas strukturerade verksamhet. Det har jag, inom universitetets ramar, gjort i snart sju år – och det fortsätter jag med! live-your-dreams

 

Min egen förebild i det senaste vägvalet – med forskningen – är också min handledare nu. En kort passus i en föreläsningsintro hösten 2011 belyste och konkretiserade en möjlighet jag drömt om. Ganska precis ett år senare klev jag in i den nya vardagen, och mina parallella drömmar fortsätter passa i varandra i en rätt så rak väg vidare. Framåt, uppåt! Julklappslakanens text är faktiskt tänkvärd…