Äntligen något positivt med en alldeles för varm vinter!

Rekordtidig utepremiär på inlines i Umeå!

3 april, en sopad parkeringsplats + kanske 500m cykelbana intill.

+1 grad vid start och strax under nollan i slutet. Inte historiens bästa inlinespass. Men inte så halt som man kanske kunde trott… Synd bara att vägarna inte är sopade än – vore lättare att få träna på dagtid medan solen värmer!

2014/04/04 | Posted in: inlines | Comments Closed

Kunde varit bättre… eller värre!!

Vädret blir gärna en kärnfråga när det handlar om inlines. Begreppet “det finns inget dåligt väder…” gäller inte på Vesmacobanor… Vatten+Vesmaco = totalt snorhalt! Jämfört med förra vårens läger i San Benedetto del Tronto, blev årets träningsvecka – ur det perspektivet – inte någon fullträff. 5 pass på banan regnade bort, men 9 pass på inlines hann jag ändå med. Plus 4 mer eller mindre blöta pass med andra skor på fötterna. Inte mycket att klaga på egentligen, alltså. Torsdagens oväder – som till och med lyckades översvämma restaurangen – var faktiskt knappast negativt för helheten, utan gav nya krafter för bra träning de sista 2 dagarna. Mest irriterande var det kanske att vi prickade in en vecka exakt mellan 2 högtryck… Varmt och soligt första och sista dagen på lägret… Hade självklart varit mysigare att vila på stranden än kura oväder i lägenheten…

 

Frånsett ovan nämnda, svårpåverkade faktor: en bra vecka! Lika bra logistik som ifjol trots dubbelt så många åkare! Och sömnen blev klart bättre sedan vi lyckats få igång värmen i lägenheten… Humörmässigt en del upp och ner – både härligt och frustrerande att vara på bana igen. Jag hade som vanligt lyckats förtränga hur ringrostig tekniken gärna känns efter ett halvår utan trackkurvor… Övriga svenskar i gänget hade ingen tidigare erfarenhet av skålade doseringar – men visade prydliga framsteg i tekniken!

2014/03/31 | Posted in: inlines | Comments Closed

Säsongsstart!

Nedräkning till årets första utomhuspass på inlines: 2 timmar kvar! Landade i Ancona igår tillsammans med Lars och Jocke från Dala Active Skaters, Magnus från Linköping/Motala AIF och Torbjörn från Tartu/Stockholm Speedskaters. En inspirerande resa – 4 av oss har nyligen format en arbetsgrupp för att utveckla tävlingssystemet för inlines på hemmaplan (läs mer här!) och nu är första tillfället att i lugn och ro prata ihop oss allihop tillsammans.

 

Förra året var jag ensam “utlänning” på holländarnas läger i San Benedetto. I år är lägret dubblerat i deltagarantal (120 personer) och rejält internationaliserat… Gissningsvis slipper jag alltså försöka klara träningspassen på holländska i år – men är å andra sidan redan nu rejält språkförrvirrad efter ett halvt dygn med danska lägenhetskamrater, spansk/italiensk konversation i närbutiken och förstås engelska som huvudspråk… Bara kul! Och med smörgåsströssel på frukostbordet + bröd levererat i en klädpåse från Jako Sports kan man inte undgå att det är holländska arrangörer… Mapleskates/Skeelernieuws gjorde ett fantastiskt jobb med förra årets läger – och trots att årets logistik innefattar 2 pass per dag för 3 träningsgrupper, och lunch + middag i en restaurang som väl rymmer ca 50 pers, så verkar det lovande såhär långt! Har bara lite svårt att förstå att italienare bäddar sängarna utan täcken även denna årstid… Fleecefilt i packningen var guld värd – men räckte inte riktigt för att slippa frysa inatt… Underbart är i alla fall att kunna öppna balkongdörren på morgonen och släppa in varm luft!

2014/03/23 | Posted in: inlines | Comments Closed

Vår…?

Knappt 3 veckor till säsongpremiär. Planerad till San Benedetto del Tronto, Italien. Men med det aprilväder vi haft halva februari skulle det inte förvåna mig om det är fullt möjligt att åka inlines i Umeå redan innan dess… Säsongens kanske sista pass på is igår, i nollgradig luft och lätt snöfall – men på magiskt fin is!! En positiv överraskning –  milsvid skillnad på förutsättningarna trots likartat väder… Tydligen kom den metrologiska våren till Umeå redan förra helgen – ett par månader för tidigt eller så… Jag har tröttnat på att längta efter riktig vinter – blickar hellre framåt nu… Vår är ju också rätt trevligt – egentligen…

2x maraton + Olympic Day

Drygt en vecka sedan VM avslutades. En hel del fokus på inlines har det varit ändå… Först å främst borde jag väl rapportera nåt från VM-maraton… 42:a plats. Behöver jag orda mer om det? Att en sommar med sprintfokus inte är en perfekt förberedelse är rätt logiskt. Hur mycket en dåligt tajmad förkylning (igen!) spelade in vet jag inte… Jag fick i alla fall en chans till att testa mina gränser på långlopp i sommar. Maraton-SM i Stockholm i söndags. Där gick det desto bättre. Loppet var visserligen bara 40,2km långt, men 1:15:23 på en kuperad bana med bitvis rätt grov asfalt är inte fy skam, när dragjobbet delas på bara 6 åkare. Jag var med i herrarnas tätklunga hela vägen. Uppförsbackarna slet, men alla platta partier klarade jag lätt även om farten var hög. Sista 3 km in mot mål hade vi dessutom fin vind i ryggen och när det drog ihop sig till spurt var jag snabbast av alla!! Rätt så perfekt sätt att sätta punkt för säsongen!

 

Mellan maratonloppen hann jag också tillbringa nästan en hel torsdag på inlines. I lägre fart. Olympic Day i Umeå! Hur många barn som hann testa klubbens 8 par inlines har jag inte ens räkning på… Men kö var det hela tiden, och bra fart på bytena! En superkul dag – verkligen inspirerande för att försöka få igång mer regelbunden barn- och ungdomsverksamhet i klubben! En fin bonus var att vi fick förstärkning av skridskoolympiern Johan Röjler på banan!

VIF/SISU har lagt upp ett TV-reportage från dagen här och olympiern Frida Nevalainen har bloggat på SOK’s temasida. Kika gärna in!

 

Min egen kamera har varit nerpackad mest hela tiden – men jag har fått lov till att publicera några fina bilder från SOK (Olympic Day) och Jonas Schön (maraton-SM)

Tack!

2013/09/11 | Posted in: inlines | Comments Closed

“Okej” 200m och ett bra försök på 500…

200m_jw Roadtävlingarna avslutade för min del. Okej insatser, men ingen fullträff… Tisdagens 200m gick på 19,367 s – dvs 1,7 s (!) snabbare än jag åkte vid EM 2009 på samma bana – men räckte ändå bara till 20:e plats nu.

 

På onsdagens 500m kom jag iväg som 3:a i heatet från start och valde – trots att tempot gick ner – att ligga kvar och bevaka den platsen på första rakan, mellan 2 knixiga kurvor. Försöket att sedan passera på långa rakan gick inte riktigt hela vägen, kom in jämsides med Ingrid Factos i sista kurvan… Tappade fart på mitt tuffa linjeval in och lyckades inte accelerera bra nog ut på upploppet. Missade kvartsfinal och slutade 23:a i sammandraget. Resultatmässigt inte alls nöjd, men gjorde ett “okej” lopp igen… Och liiite plåster på såren ändå att heat-2:an Ingrid tog sig hela vägen till final sen…

 

Idag är det bara juniortävlingar och stafetter på programmet. Att banan är linjemässigt svårläst märktes i stafettkvalen då flera lag föll på att driva för långt ut i första kurvan. Kvällens finaler kan bli riktigt tuffa…

Imorgon vilodag och först på lördag tävlingsdags igen – då maraton. Mitt första långlopp på 3 månader! Kan bli spännande…

2013/08/29 | Posted in: VM 2013 | Comments Closed

12h-dag och brandlarm…

Sista dagen på track blev lång… 500 och 1000m, med stafetter mellan. På 500m lyckades jag  inte utmana Erika Zanetti och Pamela Verdugo om kvalplatserna från heatet… men som 3:a på 45,88 var jag näst snabbast utanför kvartsfinal och slutade 18:e totalt. Helt okej!

 

1000m blev en tristare historia – klantade till det rejält med ett felskär i kurvan med 2 varv kvar. Resten av loppet blev en hård fight på egen hand för att täppa till luckan så gott det gick… 1.35,11 och 28:e plats i listan… 

 

Dagen var inte riktigt slut efter drygt 12h på banan heller… Hann sova en timme innan brandlarmet gick… Oostende är en stad full av små hotell, mer eller mindre udda. Vårt hotell detta år ger begreppet “litet” en ny betydelse – med något udda planlösningar. “Compact living” på hotellvis – och närmast fönsterlöst… Utrymningsplanen tillhör det mer udda…  men utan röklukt kändes det lite väl magstarkt att bryta sig in i grannens rum för att klättra 5 våningar ner på en stege… Så: trapporna fick duga. Trappor med betoning på plural – man måste in i korridoren (lagom bred för EN person) på varje våning… Allt väl – varken rök eller eld i sikte. Mer förvånansvärt var att varken hotellpersonal eller brandkår visade sig… Till slut dök i alla fall ett par poliser upp och kollade igenom huset – och hann med en mindre smidig parkering skaffa lite extra åskådare till dramat… Och skälet till larmet? Vattenånga från en dusch, sägs det…

 

Nog om detta – den långa dagen på banan igår innebar att vi helt enligt plan fick en tävlingsfri måndag, med inåkning på road. Stabilt och soligt väder igen! 

2013/08/26 | Posted in: VM 2013 | Comments Closed

Mästerskapsreflektioner

Regnet gav en oplanerad vilodag här på VM. Tid att fördriva. Och tankar som aktualiseras av mästerskapet. Ett halvfärdigt blogginlägg som blivit liggande sedan SM tidigare i sommar – om ett mästerskap som jag missade, men ändå tänkte tillåta mig att reflektera kring…

 

För det första; just nu befinner jag mig som ensam svensk deltagare på ett VM med 51 länder representerade. En rad av dem för första gången någonsin eller för första gången på många år. Sporten växer internationellt.  Och Sverige är ett av de länder som kommit in i sammanhanget först på “senare tid” – efter att klassiska rullskridskor byttes mot inlines på 90-talet. Sedan dess har 2 fina banor hunnit byggas i Sverige och en rad klubbar starta upp. Men utvecklingen gått trögare än i många andra länder – vi skulle verkligen behöva bli fler! Tanken med det här blogginlägget är dock inte att gnälla – utan reflektera över ett historiskt SM! 

 

 

Tajmingen mellan SM och EM var minst sagt olycklig – med totalkrock i kalendern. Skälet till detta var ändå dubbelt positivt: dels att inlines för första gången var med på SM-veckan, dels att EM – på grund av World Games – låg en månad tidigare än vanligt. Slutsats: nästa år lär det inte innebära samma kalenderkrock om inlines är med på SM-veckan – vilket jag hoppas på! Varför? För att SM-veckan (enligt mina vinterupplevelser) är ett härligt arrangemang - och för att jag tror att det är bra för sporten! Att vara del av SM-veckan gav inlinestävlingarna en dag i rampljuset inför publik och TV-kameror i centrala Halmstad. Ett steg som – rätt förvaltat – bör kunna ge positiva ringar på vattnet för sporten. Vi behöver SYNAS för att bli fler. Vilket - enligt min åsikt – är viktigare än att tävla på “perfekt” underlag…

 

Att SYNAS gör också att pressen på tävlingarna blir större, och tongångarna internt har inte varit odelat positiva. Sporten är liten i Sverige och oron för “ointressanta” tävlingar ur publikvinkel kanske befogad…? Om man kör i direktsänd TV går det ju definitivt inte att “hyckla” med att startfälten är små… Och? Är detta något att skämmas för? Nånstans måste man ju börja… Rullskridskosporten i Sverige har en historia på “formellt” 20 år (bara 14 sedan första SM:et) medan de världsledande nationerna har hållit på i över ett halvsekel… Och i sammanhanget – vi är inte den enda sporten på SM-veckan med små startfält!!

 

 

Tidigare i år var jag publik på Colombias nationella mästerskap på inlines – och ett SM platsar inte på samma världskarta. Men att se SM-sprinten livestreamad på SVTplay var en positiv överraskning för mig. Spännande lopp, bra filmat och med snygga repriser från olika vinklar! Bra jobbat SVT!

 

Och hur värderar man ”elitnivå”? Att nivån som krävs för att ta SM-guld inte är densamma som för VM-guld lär alla inom “inlinessverige” vara medvetna om. Behöver vi skämmas för det – eller kan vi tycka att  jämna, spännande tävlingar på “nationell elitnivå” är häftiga ändå? Isskridskokillarnas framfart på banan har skapat en del diskussioner på det temat… Hur specialiserad måste man vara? Jag är faktiskt lite förvånad över diskussionerna. Att våra sporter är ytterst likartade i grunden är ju liksom ingen hemlighet. Det finns redan många exempel på internationella toppåkare som snabbt och framgångsrikt lyckats byta från inlines till is – eller dubblerar. För att satsa mot OS. Övergången åt andra hållet är mindre vanlig. Men det är ju inte första gången de svenska skridskojuniorerna ställer sig på ett par inlines… Deras framgångar är inte mer förvånande än att jag klarade att ta medaljer på mitt första vinter-SM efter ett bara någon handfull dagar på “blankis” den vintern…

 

På damsidan var det väl något mer förvånande att “Hockey-Nathalie” slog skridskotjejerna med marginal. “Nykomling” av ett annat slag. Bristande teknik men fantastisk talang och potential!! Kombinationen av fysiska och tekniska krav på inlines gör att det inte går att komma från “ingenstans” – men att det går att komma från “någon annanstans” och inledningsvis kompensera tekniska brister med god fysik, “rätt” attityd och ett stort mått envishet – det  har bevisats förr!

 

 

Vad är det jag vill säga med detta inlägg? Jo:

-  Jag tycker att tongångarna från vissa håll varit onödigt kritiska efter SM. Må vara att ett SM-guld inte motiverar till storhetsvansinne – men något att vara stolt över ändå!  Steget från nykomling till världstopp går inte på en dag! Varken som nation eller enskild aktiv… Nånstans måste man börja!

Trist att startfälten är små – men att skämmas över det hjälper inte! Blicka framåt istället – inlinessporten är fortfarande ny i Sverige! Att vår första track byggdes 2006 säger en hel del… Förutsättningarna för en växande sport finns - men vi behöver jobba med rekrytering till föreningarna. SM-veckan med publikvänliga tävlingar och mediauppmärksamhet är ett värdefullt sammanhang att visa upp vår häftiga sport!

- Åtminstone SM-sprinten var långtifrån “ointressant” att se på! Häftig TV!

- Jag hoppas att inlines på SM-veckan blir en tradition med växande startfält och stigande nivå!

 

Missade du TV-sändningarna? Kika in här!

Besvikelse och regn

Torsdagens regn höll i sig över natten och banan torkade förvånansvärt långsamt på fredag morgon. På plats kl 8 – men inte åkbart för uppvärmning strax efter 9. Riktig VM-känsla när ett enda led åkare når runt 3/4 av banan… Jag var ändå lugn efter bra känsla på inåkningen 2 dagar tidigare. Och mitt 300m-lopp kändes bra. Öppnade första 100m en halvsekund snabbare än på denna bana för ett år sedan. 0,1s sämre än PB-tiden i Pollenza. Och gick i mål på en tid drygt halvsekunden från PB. Tappade massor av tid på helvarvet. Trampade genom alla kurvorna. Den troligaste förklaringen är väl att jag inte utmanade linjen tillräckligt – för det var inte bara jag som var förvånad över att tiden blev så dålig… 28,57 räckte till 21:a plats.

 

Idag regnar det.  Med såpass dåliga prognoser att dagens sprintlopp redan är strukna och flyttade till måndag. Lär bo en dag i en hotellobby istället… Och fokusera om för 1000m imorgon! 

| Posted in: VM 2013 | Comments Closed

En dag kvar!

Andra dagen på plats i Oostende. Lätt regn nu och fortsatt blöta prognoser för dagen. Förhoppningsvis har det ingen störe betydelse – jag hann 2 bra inåkningspass på banan igår. Trots sen inresa till VM i år kom jag hit ensam – coach Peter landade ett dygn senare. Inte heller det gjorde så mycket – gemenskapen i inlinesvärlden sträcker sig över nationsgränser och det finns några tränare som brukar hålla tillräcklig koll på mig för att kunna bidra med feedback om det behövs. 

 

I lördags avgjordes “Sweden 12h” i Falkenberg. Inför detta: livliga forumdiskussioner om hjulval och kullagerhantering. Någon (med bakgrund inom annan sport) poängterade hjälpsamheten i sammanhanget – de flesta delar sina upplevelser istället för att försöka hymla mot konkurrenter. Kommer man ut på VM-nivå må det finnas en del hymmel. Men ett ypperligt exempel på hjälpsamheten dök upp igår, när en regerande världsmästare från en nation delade med sig av detaljerade “pros and cons” för nya prototyphjul till åkare från 5 andra länder… 

 

Tack å lov ser väderprognoserna bättre ut framåt. Sol och +28 grader för fredag… Med tanke på att jag fick släpp i kurvan på (visserligen lätt slitna) G13-hjul även på kvällssval bana igår lär nog valet falla på MaxG till 300m. Även om jag bara hunnit testa dem ett pass…

 

För övrigt är detta mitt första VM utan “officiellt hotell” och utan helpension. Troligtvis enklast så; Oostende vimlar av pyttesmå hotell och att från arrangörshåll placera ut de stora lagen borde kräva ett avsevärt arbete… Ett litet team som Sverige får som vanligt plats nästan varsomhelst… “Hotel Sunlight” känns som ett tveksamt namnval när korridorerna erbjuder kolmörker dygnet runt och man måste ner till lobbyn för att få en skymt av vädret… Ett stort plus i kanten dock: kylskåp på rummet! Och med 220V i väggen är min doppvärmare värdefull igen… Och turligt nog bor vi precis intill en av 2 hållplatser för shuttlebussen! 

2013/08/22 | Posted in: VM 2013 | Comments Closed