Allra sista!

img_1212b Skåpet på sjukhuset tömt och läkarstudentskylten avplockad från kläderna för sista gången. Tentaplugget fick idag ett avbrott.  Två stycken “sit-ins”, dvs praktisk examination i form av patientkonsultation bedömd av en kliniker/lektor. På sätt och vis nervösare än en tenta – för att det inte bara handlar om mina teoretiska kunskaper utan om helheten. Och för att nästa gång jag hämtar en patient i väntrummet är det inte som “Helena, läkarkandidat” utan som “Helena, läkare”.

Skönt därför att få värmande ord med mig från handledaren idag. “Du ger ett tryggt intryck. Säkert, utan att vara övermodigt. Det är bra.”

2013/01/09 | Posted in: praktik | Comments Closed

Intensiva ytterligheter

Några bilder från Inzell. Bättre sent än aldrig… Jag kom hem för snart en vecka sedan – men klev då rakt in i en annan verklighet… Från lägerliv med fullt skridskofokus, via ett kort-kort stopp hemma i Umeå, till en åtta-till-fem-tillvaro på vårdcentral i Skellefteå… Varierande patientmöten med alltifrån mödrahälsovård och BVC till jour och “prickmottagning” på schemat. Läge att gräva fram kunskaper från alla tidigare terminer. Och för första gången på länge: behörighet att diktera journal… Veckans skrämskott kom från en sekreterare som fångade mig på lunchen.

“Jag har just skrivit ut ett diktat åt dig… Hmm… Har du fått någon feedback på dina diktat?”

“Eehh… nej…” (oh-no… vad har jag nu gjort för fel..?)

“Jaså, vad synd… Men då säger jag det i alla fall nu: fortsätt som du gör, för du gör det bra!”

(puuuuh…) “Tack!”

Bland det bästa under veckan har varit att faktiskt känna mig delaktig i en arbetsgrupp. Härligt med ett välkomnande där alla bryr sig om att verkligen hälsa på den nya människan i fikarummet – trots att hon råkar vara “bara en läkarstudent”, som stannar knappt 2 veckor…

 

Att plötsligt bo en dryg halvmil från “arbetsplatsen” är en bra påminnelse om hur enkel tillvaro jag har i Umeå - med såväl IKSU som sjukhuset inom 5 minuters cykelavstånd…

 

Veckorna i Inzell respektive Skellefteå har varit ytterligheter på många sätt – men med en sak gemensamt: vinterväder! Bäst med detta: SKIDPREMIÄR idag! Trist bara att prognoserna pekar på mildväder hela helgen… 

På banan igen!

Helgen i Ö-vik bjöd på härligt höstväder med sol och frostiga mornar. Avnjutna med långpass i skogen. Löpning och skidgång. Myrklafs, rullstensklapper, geggiga skogsvägar, hopp över bäckar, obanade rishögar. Härligt sällskap, dyngblöta fötter och ett stort leende på läpparna. Extra värdefullt efter några sega, trista förkylningsveckor – en underbar känsla av att vara “mig själv” igen. Kroppen svarar, orkar!

 

Mellan träning, familjemiddag och flyguppvisning hann vi även plocka äpplen. I mängder. Plastbackar och kassar fyllda med tvåsiffrigt antal äppelkilon – på en halvtimme. Sedan skulle nästan samma mängder fallfrukt röjas undan – snabbt gjort med drastiska metoder… Äppelskottning…

 

Nu hemma i Umeå och tillbaka i välbekanta rutiner. Höstvardag. Praktik på NUS. Men nu: Allra sista veckan!! Tidiga morgonpass på IKSU – idag det första på inlines inför säsongen 2013… För övrigt är skridskorna slipade – på måndag söderut för en vecka i Inzell!

img_0315 img_0327

 

Tränarperspektiv, förkylning – och äntligen lite vardag hemma

Helgen i Helsingfors blev ett avbrott i alla vanliga rutiner. Första flygresan på ett år utan någon form av skridskor i packningen. Bara handbagage, cykel till flygplatsen – och allt praktiskt kring boende och transporter planerat av någon annan. Oerhört skönt att bara få flyta med. Gå till dukat bord både bildligt och bokstavligt. Givande seminarier med tränare från Finland, Danmark och Sverige. För mig en utmaning att kliva in mer i tränarperspektivet – särskilt när det gäller hastighetsskridsko på is. Ovant. Och därför givande och tacksamt att få en hel helg (nåja, i realiteten ett dygn) med diskussionerna i fokus. Jag har fortfarande mest mina egna erfarenheter som aktiv att falla tillbaka på – och älskar dessa tillfällen då jag får chansen att lära av andra… En av helgens höjdpunkter var att få höra finske sprintstjärnan Mika Poutala prata tävlingsförberedelser. 

 

Från Helsingfors: hem via Arlanda – där jag fick förmånen att möta upp med Team Silva på hemväg mot Umeå med ett färskt VM-brons i bagaget! Efter 130 tävlingstimmar och 20.000 höjdmeter i Frankrike…

Jag är sanslöst imponerad!

För min del sedan bara en måndag i Umeå, med spänst- och styrketester följt av sprintträning på inlines. Återstart efter VM, med säsongsfinalen i sikte. Efter knappt ett dygn söderut igen… Tåg till Sundsvall för 4 dagar praktik på förlossningen. En vecka som kunde blivit riktigt bra om den inte förmörkats av en förkylning. Långa trötta dagar.

 

Nu: första helgen hemma på en dryg månad. Blött höstrusk. Plugg och vardagssysslor, i slow-motion. Förkylningen hänger envist kvar – svidande hals, täppta bihålor, lite feber. Tung, trött kropp. Snart en hel vecka utan annan träning än rastlöshetsdämpande bålstyrka + rörlighet. Knappt en vecka kvar till Europacupfinalen i Geisingen. Jag ligger 2 poäng från pallen i sprintcupen… Tidspress på tillfrisknande… 

Skiftar fokus igen… mot VM!

Sista praktikdagen för detta block avklarad. Den planerade mjukstarten landande i 5 heldagar och 3 halvdagar. Många av dem kombinerade med dubbla träningspass. Ändå har tiden bara flugit förbi! Engagerat mottagande på kliniken och genomgående bra handledning. Lärorika dagar!

Nu: dags att skifta fokus igen. VM runt hörnet.  Till Italien på torsdag. Tävlingsstart 8 september. De stora länderna är redan på plats, och jag har i alla fall hittat en video som ger möjlighet till lite “mental inåkning” på banan

 

 

Sommarlugn i en annan vardag

Som läkarkandidat finns egentligen inte mycket “tillbaka” till vardagen efter en sommar. Inte när det gäller praktiken, där är det alltid något nytt. Nya specialistområden, nya rutiner – och framförallt nya människor… Alltid nervöst – kanske särskilt för mig, som släpper sjukvårdsvärlden totalt över sommaren istället för att vikariera som underläkare… Denna gång, praktikdag 1: direkt in på op. Miljön känns ovan och jag  behöver betänketid på frågan om handskstorlek. Inser att det gått minst 1,5 år sedan jag senast var “intvättad” och fick assistera på operation… Bra och trygg handledning/undervisning från start denna gång väcker snabbt gamla kunskaper. Som bonus får jag även förmånen att hinna bli handledd på anestesisidan och repetera en del praktiska handgrepp.

 

Att läkarstudenternas sommarlov inte är över ännu står klart. Låsta lunchrum, tomma korridorer. Tempot känns lugnt, avslappnat. Jag tillhör den bortskämda skara människor som aldrig brukar behöva återgå till “jobbet” förrän sommaren är över… Nu: sol och +23 ute. Shorts på cykelturen, kompressionsstrumporna får åka på först tillsammans med “uniformen” i omklädningsrummet… Att dyka upp som läkarkandidat utanför terminstid väcker frågor… Men ger också unikt tillfälle till bra undervisning, och goda chanser att få möta många patienter. img_0303b Tyvärr är det just patientmötena och tillfällena till praktisk undersökning som ofta blir bristvara annars, med många läkarstudenter samtidigt på varje klinik… Synd – för teoriska kunskaper är oftast lättåtkomliga jämfört med erfarenhet och praktisk skicklighet..

 

Med ett VM runt hörnet står jag kvar med en fot i elitidrottarbubblan. Full kvalitet och fokus på varje träningspass är prio 1 i planeringen, så jag går inte heldag på praktiken varje dag. Men det är skönt att låta vardagen få andra ramar, kliva ur ensamheten mellan passen – med något meningsfullt att fokusera på… Och samtidigt: efter några “jobbdagar” blir ledigheten en solig sensommarhelg så mycket mer värdefull!