Många bollar i luften – och nedräkning till Colombia!

130419_nydala Knappt 5 dagar kvar hemma – sedan väntar 6 veckor i Colombia! De senaste veckorna har mitt liv gått på högvarv.  Många bollar i luften – inom idrotten, forskningen och “livet”. Utvärdering och planering av träning, tävling och resor – för egen del och som “bollplank”. Projektrapporter och tekniska prylar. Sponsoravtal, eventplaneringar. Styrelsenominering och överväganden… Sommarstugor och syskonbarn. Nya forskningsdata, nya statistiska metoder. Universitetsformaliteter och deadlines – forskningsplan, studieplan, antagningsseminarium… Än så länge är jag kvar i grundutbildningen – påbyggnadskursen i idrottsmedicin hör dit. Men efter ett godkänt antagningsseminarium igår är jag formellt behörig för forskarstudier! Stort fokus och mycket energi har gått till detta senaste veckan - men nu ska bara den skriftliga planen igenom också för att doktorandtjänst ska vara klar. Det var en oändlig lättnad att igår få lämna ifrån mig planen för granskning och underskrift av prefekt – själv kan jag lägga de tankarna åt sidan i helgen. Att den efterlängtade fredagskvällen bjöd på perfekt vårväder gjorde ju inte saken sämre. Mitt samarbete med sportkompression.se fortsätter, och ett paket med nya fräscha produkter inför Colombiaresan landade igår. Shortsen från 2XU kom till användning direkt – på skidpasset! 

 

 

snurra I onsdags blev jag faster för första gången. Men det lär dröja alldeles för länge innan jag får hålla det lilla underverket i famnen. Minst 2, kanske snarare 3 månader. Långa resor och långa avstånd till familjen har sina nackdelar… Och häromdagen var det någon som liknade mig vid en “snurra”… Men, även om hjärnan ibland känns lätt överhettad, gillar jag oftast att ha många bollar i luften! 

¡Voy a Colombia!

Bokade biljetten igår. Skrev slutprovet för min första spanskakurs idag. Det som så länge bara varit en kittlande idé, en tveeggad dröm, kommer att bli verklighet. Jag åker till Colombia i mars!! 6 veckor. Tillgång till 10 tränarledda inlinespass/vecka. Kommer knappast att hinna delta på riktigt alla – ska hinna med en del praktik på en barnklinik i Bucaramanga också… Praktiken blir förmodligen den största språkliga utmaningen… Jag har bara läst spanska sedan i september. Och den känsla jag hade inför dagens prov var ovanlig: betyget spelar ingen roll! Om det var något jag missat till idag, kan jag lika gärna plugga in det imorgon -  det viktiga är att kunskaperna finns där i mars. Därför har jag inte lagt någon stor vikt vid kursbokens gloslistor, att traggla stavning och accenter… Tills vidare lägger jag fokus på sammanhanget, helheten. Pluggar mest med CoffeeBreakSpanish i hörlurarna – som förutom att erbjuda spanska i talad from också tillåter den tidseffektiva möjligheten att plugga under träningen (även när man inte bara sitter på en spinningcykel… ;-) )

Mina många resor de senaste åren har gett en speciell relation till främmande språk. Jag har lärt mig begripa en hel del av flera språk – utan att för den skull kunna tala dem alls. Ibland funkar det bra – med tvåspråkiga konversationer och gester. Men allt hänger på att ”motparten” i samtalet begriper engelska lika väl som jag begriper det andra språket… i Spanien i somras upplevde jag verkligen en känsla av att vara ”stum” – att förstå en fråga men inte kunna svara!! Kanske är det dessa upplevelser som gör att jag nu – när jag kommit en bit på väg – får en riktig ”inlärningskick” av spanskan! En form av kick  jag annars bara brukar uppleva när jag övar på praktiska saker, sällan av ”teoriplugg”… Men spanskan är mer än teori för mig nu – den ska bli nyckeln till så mycket!

 

Resfebern har redan kommit smygande. Colombia förekommer frekvent på listor över världens farligaste länder. Jag har varit i Colombia en gång förut, på VM 2007. Då: knappt 2 veckor, boende på hotell, transport till banan med poliseskorterade bussar… Nu kommer jag att bo hos lokalbefolkning, stanna längre tid, och får klara mig själv på ett helt annat sätt. Men nu liksom då handlar det om en storstad och flygtransporter hela vägen – och ”farligheten” i Colombia är regionbetonad. Det är inte lika farligt överallt. Sunt förnuft bör räcka långt. Det är svårt att sitta hemma i Sverige och skapa en bild av vad som väntar – men även om jag åker ensam, finns det människor på plats som kommer att ta emot mig, guida mig och hjälpa mig – det känns skönt!

 

Varför jag väljer Colombia? Svaret är enkelt: de är bäst i världen på inlines! Och inlines är en av de allra största sporterna i landet!! Dessutom har jag härliga minnen från min förra resa dit, jag hunnit möta så många trevliga och engagerade människor från Colombia – och nu har jag fått en oemotståndlig inbjudan dit! :-)

Korea nästa!!

VM-banan ser ut att bli en utmaning… ;-)

På söndag får jag se den i verkligheten.

Lyfter från Umeå kl 10 imorrn. Därefter väntar drygt 26 timmars resa via 6 olika flygplatser… och en tidsomställning på 7 timmar…

 

Min mobil lär inte funka i Korea. De har sitt eget system… Senast jag var där (för 5 år sedan) var det jättecoolt att “alla” koreaner hade TV i mobilen… fanns inte i Sverige då… Undrar om de har nåt nytt coolt på G nu…? ;-)

 

Förberedelser…

Äntligen börjar väderprognoserna för Yeosu se positiva ut… Tidigare hotfulla,  med regnmängder uppemot 65mm/dygn – men nu verkar ett högtryck ta över. Hoppas de har rätt… Oavsett väder ser det ut att bli varmt. Normal dygnsmedeltemperatur denna årstid i Yeosu ligger mellan 22 och 25 grader…

Jag brukar inte gärna dricka “sportdryck” annat än på långlopp – men långa dagar ute i varmt klimat ställer ju också vissa krav… Har denna sommar fått upp ögonen för nuun som elektrolytersättning. Inget socker – och till skillnad från Resorb räcker en tablett nuun till en hel flaska (5dl) färdig dryck och innehåller dessutom fler mineraler (förutom natrium och kalium även magnesium & kalcium) :-) Ett plus: både citrus- och bärvarianten tillhör de godare sportdrycker jag testat ;-)

 

I övrigt fortfarande lite oklart med kost-biten kring tävlingarna… Helpension på hotellet och tack o lov gillade jag den koreanska maten förra gången – så det är bara mellanmål som behöver ordnas… Vet dock inte  inte om det funkar att släpa med energikakor och sånt – eller om koreanska tullkontrollanter kan ogilla det… Finns förstås mataffärer i Yeosu också – men det lär bli en utmaning att läsa på förpackningarna… ;-)

 

Ägnade kvällen igår åt rengöring av kullager. Trist och tar tid – men åtminstone rätt enkelt… Den största packningsnojjan gäller som vanligt hjulen… Hur är greppet på banorna? Vilka hjul är bäst? Ytan på tracken är omlagd i sommar – så det finns inga gamla bilder från tidigare tävlingar att analysera. Samma sak med roaden – som byggts ut med en uppförsbacke, hårnålskurva, nerförsbacke + 90 grader höger ut på ovalbanan igen… 2 sorters asfalt + stora tekniska utmaningar enligt webb-rykten…

Dock en fundering mindre än vanligt – det behövs inga maraton-hjul :-( Första mästerskapet i min karriär utan maraton på programmet!!  CIC’s nya regel om att maraton-VM ska arrangeras separat träder i kraft först 2014, men fram till dess är inget krav på att VM-arrangören inkluderar maraton i programmet. Trist!

 

Umeå nu: toppenväder, förmodligen sista soliga sommarlovsdagen hemma… Och vila!!! Klättrar på väggarna… Ska nog packa med mig neuroböckerna och sätta mig i solen en stund…

Förkyld

Vaknar med hosta. Täppt näsa. Lätt svidande hals. Precis som igår… Kan inte längre blunda för sanningen, inte skylla på torr luft eller annat tjafs. Diagnosen är ju egentligen enkel. Förkyld. Inte mycket – men tillräckligt för att störa planeringen. Träna eller vila??? Spritter i benen av rastlöshet, längtan ut. Det regnar. Får vänta hursomhelst. Ett telefonsamtal från en klok tränare gör beslutet lättare – och klarare. Inget att vinna på att träna nu. Jobbet är redan gjort. Nu handlar det bara om att besegra de irriterande virusar som invaderat min näsa. En vecka kvar till tävling. Gott om tid att bli frisk. Och det är sprint det handlar om. En liten förkylning nu ska inte spräcka formen.

Försöker gå ner i varv. Vira in mig i den trygga, härliga känslan av att ha en god grundform. Att nu få njuta frukten av all hård träning som ligger bakom mig. Att veta att vila och återhämtning faktiskt kan vara positivt. Och att några dagar utan träning hursomhelst inte gör någon skada nu. Jobbet är gjort, grunden finns. Logiskt klart – men svårt att ta in…