Reservplan, träningsvärk och stålkantslängtan

SM-veckan var inte direkt positiv för alla idrotter i Umeå – men det som för skridskons del såg ut att bli ett riktigt avbräck löste sig riktigt bra! När Dragonens bandyplan förvandlades till en skotercrossarena hann man – trots mildvädret – spola upp den andra konstgräsplanen istället. I helgen skulle allting vara tillbaka i vanliga banor – men så var det plötsligt en miss i bokningssystemet… Klockrent då att ha en reservplan att ta till! Den isen hade inte spolats på flera dagar, men de hann lägga en tank vatten och även om det inte fyllde alla spår så blev resultatet ändå slätt nog att inte hugga under skridskorna  - och vi fick vårt pass i alla fall! Eloge till Dragonens vaktmästare!  

 

För övrigt är isen på Nydalasjön äntligen tjock nog att bära en traktor, och den banan har öppnat. Förutsättningarna till fin is där borde vara betydligt bättre än förra året. Ser framemot att testa! 

 

Veckan som gått var min första på nytt program. Träningsvärken i helgen berodde nog delvis på styrkepasset i torsdags – men jag misstänker starkt att det var tisdagens tekniska skidintervaller som gjort bröstryggen så öm att jag knappt kunnat varken skratta eller hosta… Vid sidan av styrka, 2 skridskopass och lite löpning har jag ändå klarat några pass på skidorna även efter de tuffa intervallerna… SM-spåren ligger kvar, som gjutna i betong. Så hårda att ytan inte ens blir spårig - men i helgen också så slätplogade att det helst skulle behövas stålkanter för att få grepp… Drömunderlaget för en slalombana – men med längdskidor under fötterna föredrar jag liiiite mer förlåtande spår… Borde kanske helt enkelt ta mig till andra sidan berget istället och ge mig på den omtalade utmaningen att prova skidalpint…?

En meningslös resa? Faktiskt inte, ändå!

När jag klev på planet hem från Stockholm igår, var det min 49:e flight 2012. Restrött, har jag tjatat om. Men vad betyder det, vad är det som är jobbigt? Alla timmar på flygplan, flygplatser, tåg och buss? Egentligen inte. Värst är all planering, och att resa ensam.  Ensam reste jag till Stockholm även denna helg, trots att fler från klubben var på plats. Mitt i julledigheten blev det svårt att synka resorna. Och boendet. Men varm gästfrihet från skrinnarfolk i Stockholm hjälpte mig betydligt. (Särskilt tack till Mimmi och Moa!) Sänkta krav på detaljplanering underlättade beslutet att orka åka till SM för att ha kul… Och att inte deppa ihop alldeles när helgen inte blev som det var tänkt… Jag fick nämligen bara uppleva SM från publikplats, pga en attans dåligt tajmad förkylning… Trots halsont och huvudvärk kändes det nästan omöjligt att stryka mig… Att det ska vara så svårt att vara förnuftig, acceptera det “självklara”… Man tävlar inte när man är sjuk… eller? Timmar av beslutsångest, stress och tårar… bara för ett SM? Kanske mest för alla förberedelser förgäves. Säsongens sista skridskotävling. Kunde varit hemma istället, sluppit allt resande… Men jag fick verkligen känna att jag var omgiven av vänner. Så värdefullt med någon som bryr sig om trösta och torka tårar… Stöd och kloka ord. Inte ensam. 

 

Gimonäs CK’s ledare och eldsjäl Anders Janson hade åtminstone inte åkt ner förgäves. Två umeåkare var vi på plats – och Eva Lagrange försvarade klubbens färger med den äran! Minst sagt. 4 SM-guld!  På damsidan var storfavoriten Johanna Östlund struken pga sjukdom. Körtelfeber. Mitt i tävlingssäsong… I skuggan av det ska jag inte gnälla över en förkylning just nu, “off season”. Den som klev in och glänste som SM-drottning i Johannas frånvaro, var alltså stjärnskottet Eva, som gjort en kometsäsong såhär långt – och satte 3 prydliga utomhuspers den här helgen. Imponerade!!

 

Var min resa till Stockholm meningslös? Faktiskt inte ändå. En helg i publiken var något mycket ovant, men jag har fått bevittna fina prestationer och befunnit mig bland vänner. God stämning och många trevliga återseenden – vissa mer oväntade än andra, då det dök upp en del “inlinesfolk”  vid banan. Och bara 2 resor med T-banan -resten löste sig med skjuts av hjälpsamma människor. Skönt att slippa halka sig fram till fots i slasket mer än nödvändigt…

 

Väntan på söndagskvällens sista flight blev lång, och landningen i Umeå årets skakigaste. Nollgradigt, dimma och snorhal asfalt. En cykelvurpa på väg hem från flygplatsen. Men nu är jag hemma och utsövd, väskan uppackad – och kan se en enda fördel med att gråvädret fortsatt även idag; det är lättare att vila då… Närmast framåt ligger min första flygfria (och kanske resefria) månad på nästan ett år. Tentaplugg, snart examen – och förhoppningsvis massor av bra träning. Bara förkylningen släpper snart…

 

Först ska 2012 avslutas och 2013 firas in. Ett missat SM är inte hela världen. Andra spännande utmaningar väntar… GOTT NYTT ÅR!

Tävlingsprep…?

Knappt två dagar kvar till allround-SM på skridsko i Stockholm. Min träning inför detta? En vecka med 152 km skidor, två pass i gymmet och två eftermiddagar i slalombanan. Inte en minut på skridskorna. Optimal SM-förberedelse? Absolut inte. En helt underbar vecka? Absolut. Särskilt slalomen. Förra säsongen var bottenrekord i antal skiddagar. Två. Därmed hade jag befarat att jakten på skidkänslan skulle bli svår i år. Men trots mjuk, spårig bana gav redan första passet en aning om att tekniken finns kvar. Andra passet, på mestadels hyfsat underlag, blev en drömupplevelse. Säkerligen går det inte så fort som förr. Men nu handlar det inte längre om att jaga hundradelar… Känslan kan jag fortfarande hitta!  Jag är f.d. tävlingsåkare. Sju år har gått, i den sporten hann jag inte ens bli senior. Men jag är fortfarande slalomåkare – så fort jag får en chans!

Tajmingen med jullov precis före SM var inte den bästa. Men prioriteringen kändes ändå inte så svår. Skridskoglädjen har varit svårfunnen i höst, och SM får bli vad det blir… I fokus just nu ligger bra träning och glädjen i idrotten! Tid att prestera på topp kommer om några månader… Och det ska i alla fall bli kul att träffa skridskofolket på SM!

Det saknade drivet

sundsvall Min skridskosäsong har inte alls startat som önskat i år. Varken motivation eller teknik är vad den borde vara. Helt tveklöst hänger detta ihop. Motivationen bakom min skridskosatsning ligger i teknisk utveckling, leta den häftiga känslan av driv och flyt i åkningen – och “kicken” i att uppleva framsteg i detta… I höst saknas de framstegen. Kantig åkning, svårt att hitta känslan för isen. Och min egen “inre feedback” räcker inte till för att räta upp det som är fel. Jag skulle behöva några pass med en tränares vakande blick, hitta nycklar att jobba vidare med. Och jag skulle behöva lägga mer tid på is. Tålamod. Men Umeå erbjuder inga optimala förutsättningar för detta. Summerat 2012 har jag 120 dagar utomlands + en del läger- och tävlingsdagar i Sverige. Det räcker. Jag orkar inte pussla in fler träningsläger i kalendern just nu. Sänkt insats bör nog matchas med sänkta krav… Men det är svårt. Frustrationen i starta på isen och inte VÅGA öka frekensen eller insatsen i åkningen, för att min tekniska kontroll inte räcker till. Mitt personbästa på 500m på skridsko är fortfarande ett par sekunder sämre än samma distans på inlines. Tittar man på friktionsskillnaderna så borde det hellre vara tvärtom… Men på isen åker jag med “handbromsen i”… Just nu känns olikheterna större än likheterna mellan grenarna…

 

Att jag denna vinter inte tänker prioritera någon avancerad tävlingssatsning på skridsko har varit klart rätt länge. I grundplanen bara 2 tävlingar: SM i Stockholm, och dessförinnan en tävling för att för att samla lite erfarenhet, känna in varvtider, testa gränser. “Öppna Norrländska” i Sundsvall kändes som ett enkelt val. Att faktiskt hinna ta tåget hemifrån på första tävlingsdagens morgon är något ytterst ovanligt för mig!! Tror att jag åkt minst en dag i förväg till VARENDA tävling (både sommar och vinter) sedan jag flyttade från Göteborg… Sundsvallstävlingen var förra helgen. Och tydliggjorde en sak: ska jag tävla på is, så trivs jag bäst när de yttre förhållandena är småtaskiga. Då kan jag gräva ner mig i inlinestekniken och köra. Vind och snö är yttre utmaningar som kan mötas med kraft och kämpainsats. Vindstilla och blankis är svårare. En utmaning att möta med teknik. Obarmhärtigt tydligt när avsaknad av acceleration beror på att mitt eget driv i kurvorna saknas…

 

Det goda jag fick ut av helgen var engagemang och feedback från ett par tränare jag litar på. Tillräckligt peppande för att driva mig till ett extra pass på isen redan på måndagen. Trots att den träningen tar dubbelt så lång tid som ett inlinepass. Att gå ut på isen igen morgonen efter tävlingshelg utan ett uns av trötthet i kroppen kändes inte rätt. 2 tävlingsdagar följt av 4 timmar på tåg brukar sätta sina spår. Den här gången var jag PIGG efteråt. Förmodligen ett kvitto på att jag tekniskt inte klarat att ta ut allt jag hade att ge… Veckans ispass har bjudit på frostig, lucker is utan glid. Sånt som passar mig på tävling – och därmed inte på träning. Jag behöver utmana mig på blank, hård is – leta greppet och vinklarna. Hoppas få någon chans till det under kommande vecka… Hoppas återfinna en längtan att leta perfektion… Kanske kommer den motivationen tillbaka i tid till SM?

 

Tills vidare finner jag desto större njutning i det enkla. Mängdträning på skidor – variation och en behaglig trötthet i hela kroppen. Och att börja landa i ett nytt vardagsliv. En del forskningsjobb har jag hunnit med, även om den senaste veckan har varit mer styrd av studierna… Avprickat: Näst sista tentan, näst sista seminariet, allra sista föreläsningsdagen… Den riktiga stressen till sluttentan håller jag fortfarande på avstånd… Men tiden går fort… Fem veckor till examen!

Intensiva ytterligheter

Några bilder från Inzell. Bättre sent än aldrig… Jag kom hem för snart en vecka sedan – men klev då rakt in i en annan verklighet… Från lägerliv med fullt skridskofokus, via ett kort-kort stopp hemma i Umeå, till en åtta-till-fem-tillvaro på vårdcentral i Skellefteå… Varierande patientmöten med alltifrån mödrahälsovård och BVC till jour och “prickmottagning” på schemat. Läge att gräva fram kunskaper från alla tidigare terminer. Och för första gången på länge: behörighet att diktera journal… Veckans skrämskott kom från en sekreterare som fångade mig på lunchen.

“Jag har just skrivit ut ett diktat åt dig… Hmm… Har du fått någon feedback på dina diktat?”

“Eehh… nej…” (oh-no… vad har jag nu gjort för fel..?)

“Jaså, vad synd… Men då säger jag det i alla fall nu: fortsätt som du gör, för du gör det bra!”

(puuuuh…) “Tack!”

Bland det bästa under veckan har varit att faktiskt känna mig delaktig i en arbetsgrupp. Härligt med ett välkomnande där alla bryr sig om att verkligen hälsa på den nya människan i fikarummet – trots att hon råkar vara “bara en läkarstudent”, som stannar knappt 2 veckor…

 

Att plötsligt bo en dryg halvmil från “arbetsplatsen” är en bra påminnelse om hur enkel tillvaro jag har i Umeå - med såväl IKSU som sjukhuset inom 5 minuters cykelavstånd…

 

Veckorna i Inzell respektive Skellefteå har varit ytterligheter på många sätt – men med en sak gemensamt: vinterväder! Bäst med detta: SKIDPREMIÄR idag! Trist bara att prognoserna pekar på mildväder hela helgen… 

Ispremiär!

Vinterns skridskopremiär var planerad till måndag 29 oktober i ‘Max Aicher Arena’, Inzell.

Den blev tidigarelagd en dag. Och förlagd på Holmsjön + Västerfjärden, Umeå. Isdubbar, ryggsäck, ispik, långfärdsskridskor. Trevligt sällskap. Krispigt kylig luft. Och VINTERSOL!

img_2012-0448
2012/10/28 | Posted in: skridsko | Comments Closed

Skridsko-SM

Helgen i Östersund blev lyckad. Fint vinterväder, bra is, bra arrangemang. Härlig stämning med genuin skridskotradition i bakgrunden. Och på det praktiska planet: det där “lilla extra” – att det bjöds på varm soppa till lunch och frukt, kaffe och varm saft i omklädningsrummet. Och tillgång till ett fint gym för uppvärming :-)

Tack IF Castor för ett riktigt bra SM!

 

På damsidan var Johanna Östlund helgens ohotade stjärna och lekte hem SM-gulden. Där bakom fick vi andra desto mer spännande fighter om medaljerna…

Tävlingsmässigt är jag nöjd med min helg – även om det som alltid finns saker jag önskar att jag gjort bättre…

Inledde lördagen med 500m – säkerhetsåkning, fokus på teknik. Toppfarten på isen är inte min starka sida… men nu gled jag i mål på 46,36 – nytt PB med 1,2s och ett skönt kvitto på att tekniken blivit bättre :-) 500 m är inte “medaljdistans” på allround-SM – men väl så viktig för sammandraget… 3:e-plats där var klart över förväntan och gav mig betydligt bättre utgångsläge för totalen jämfört med förra året.

På 3000 m misslyckades jag taktiskt med att fördela krafterna. Öppnade för ivrigt, bra fart första halvan av loppet… Sista varven jämn fart men för höga varvtider för att kunna utmana mitt PB från förra året. Lyckades ändå knipa en silvermedalj.

Söndagens 1500m-lopp blev helgens höjdpunkt för mig. Tiden 2.21,28 är nytt PB med över 6 sekunder! Höll ihop tekniken bra och gled i mål med en härlig känsla. Nästan 4 sekunder bakom SM-drottningen Johanna – men jag säkrade silvret med god marginal.

Det avslutade masstartsloppet minns jag mest som en stor förvirring… Kort sammanfattat: nöjd med mitt brons – och imponerad av Amanda Hallbergs dunderspurt på extravarvet…

(Både damernas och herrarnas masstart kan ses via SVT-play här)

 

I sammandraget lyckades jag  – mest tack vare en mycket bättre insats på de kortare distanserna – kliva ett steg högre upp än förra året och tog alltså silver totalt.

Prisutdelning med en av IF Castors skirdskolegendarer; olympiske mästaren Sigge Ericsson!

Totalresultat damer:

1. Johanna Östlund, Hagaströms SK

2. Helena Gustafsson, Gimonäs CK

3. Amanda Hallberg, Hagaströms SK

Samtliga resultat

Gimonäs CK’s nyförvärv och SM-debutant Eva Lagrange (som fortfarande är junior) slutade 7:a totalt och slog 3 fina personliga rekord under helgen. Jag har haft förmånen att under snart ett halvår, på hemmaplan i Umeå, följa Evas snabba framsteg på både skridsko och inlines… Lovande!

 

Måste nog ändå säga att helgens roligaste lopp var stafetten – att starta från “ruta noll”, inga förväntningar – bara gå ut o köra så snabbt som möjligt, tillsammans med ett lag! :-) Hade vi fått starta i par mot HSK 2 så kunde loppet blivit riktigt spännande även för publiken – överraskande nog missade vi silvret med bara 1,8s! ;-)

Tack Östersund för denna gång!

2012/02/03 | Posted in: skridsko | Comments Closed

Förberedelser…

Imorgon bär det av mot Östersund och skridsko-SM!

Utan ett enda skridskolopp hittills i vinter är formosäkerheten total – men kul ska det bli! ;-)

 

2012/01/26 | Posted in: skridsko | Comments Closed

Berlin nästa!

Efter ganska exakt en månad på hemmaplan bär det nu av på årets sista resa: isläger i Berlin för ungdomarna i Skridskoakademin – och tränarutbildning för mig. Sitter än så länge ensam på Arlanda, men kommer strax att sammanstråla med halva svenska gänget. “Västkustfolket” möter vi sedan upp med i Berlin.

Att packa väskan igår var som vanligt kluvna känslor. Ska inte sticka under stol med att jag – trots en något lugnare period nu – fortfarande är rätt restrött… och att resfebern kvällen innan alltid är värst… Men det är skönt att denna gång inte resa ensam, inte ha eget ansvar för planeringen – och att knappast riskera så mycket “slötid” att fördriva på egen hand… ;-) Istället väntar några dagar tillsammans med inspirerande människor – och förhoppningsvis en hel del inlärning för min del! :-)

“Flextid” – och äntligen vinter!

Förra veckan var terminens sista med heltidsschema. Denna vecka desto friare: hemtentor, spanskakurs – och träning!! Har hunnit 4 pass på isen på 5 dagar! (Dessutom på nyspolad is 3 av gångerna!!) Efter träningen idag agerade jag för första gången instruktör för en skolklass som fick prova på hastighetsskridsko! :-)

Veckans träning mellan ispassen: inlines, styrka – och skidgång!!  Får väl erkänna att jag var skeptisk först – men blev positivt överraskad av denna sistnämnda träningsform! Snön som kommit i veckan räcker ännu inte till några skidspår – men lyser upp världen och jag har verkligen njutit av mina distanspass i skogen! Utsikten över Umeå från Gammlia igår var en klassiskt underbar julkortsvy, och jag saknade min kamera… Just nu vräker snön ner på diagonalen – och jag hoppas innerligt att temperaturen kan hålla sig på rätt sida nollan…!!

2011/12/09 | Posted in: skridsko | Comments Closed