On tour

Lämnade Umeå i tisdags för 3 dagar i Stockholm. “18th International Congress of Parkinson’s Disease and Movement Disorders”. Inklusive min första officiella forskningspresentation (som poster, tack och lov…)

Sedan dess har jag hunnit byta boende 3 gånger, stuka en fot, jubla över den goda effekten av snabb och effektiv kompression, försova mig, älska mitt silvermedlemskap på SAS, glädjas åt att flygplatsen Paris CGD lyckades leverera både bagage och flygbuss inom rimlig tid, kastas mellan hopp och förtvivlan pga en tågstrejk, promenera runt Notre Dame, lära mig att Frankrikes strejker är strikt reglerade i lag (gällande hur många procent av verksamheten som får ställas in), stiga upp tidigt ännu en morgon med farhågor om knökfulla tåg, upptäcka att jag hade fel (och fick resa löjligt bekvämt på 1h 30 min från Paris till Dijon), vänta en lång dag på att få ett hotellrum, bära för mycket bagage i gamla, branta, trånga trappor, provjogga foten med gott resultat, upptäcka att det var något övermodigt att skippa bandaget redan, flera trevliga återseenden, njuta av soliga kvällar, uppskatta svala lokaler, dricka gott kaffe, äta goda baguetter på mysiga uteserveringar, gömma mig på hotellrum och skriva artikel, lyssna igenom 10 avsnitt av “Coffee Break French”, upptäcka att jag ändå först hittar spanska ord - men åtminstone fattar en hel del franska (igen eller fortfarande?)…

 

Imorgon väntar World Inline Cup (maraton) i Dijon, följt av sisådär 7 timmar i bil till Nantes.

Men först: äntligen en tidig kväll och en lugn morgon!!

Nationell premiär!

Kristihimmelsfärdshelgen i Dalarna blev minst sagt intensiv. Och omväxlande, både till innehåll och väder. Första deltävlingen i årets nationella cup Bont Sweden Inline Challenge kombinerades med ett träningsläger – där jag var huvudtränare. Ett uppdrag jag inte är van vid – och inte blev det lättare av regnvädret som drog in lagom till första passet… Eller att industrilokalen som var reservalternativ var fylld med betydligt fler lastpallar än när Dala Active Skaters lägeransvariga hade rekat några dagar innan… Träna lyckades vi med ändå till slut – och bästa delen av fredagspasset blev åkning innanför cykelvelodromen! 

 

Regnet hängde kvar även lördag förmiddag – blöta sprinttävlingar i bra tempo, mitt i tävlingscirkusen “Scandinavian Outdoor Games” på Lugnet. Tyvärr var vår bana där en del av bilvägen, och fick bara användas fram till klockan 10. Eftermiddagen: torrt träningspass på trafikövningsplatsen i Falun. Äntligen blev lägret “som det skulle”. Och med söndagens soliga 40km-lopp som avslutning sedan, kan man väl konstatera att hela helgen följde principen “bättre och bättre”!

 

Tävlingsmässigt för mig en lyckad helg, där jag (i spurten) lyckades knipa segern i både sprint (före Magnus Widmark) och distans (före Lars Bäcksholm)! En bonus med trippen till Dalarna var också att hinna träffa min bror – och (kanske framförallt?) charmtrollet Alma, 13 månader!

2014/06/05 | Posted in: inlines | Comments Closed

Tillbaka ur bubblan…

Veckan i Geisingen levde upp till alla förväntningar. Och lite till, på vissa plan. Bra träning – och det mesta i grupp, trots att jag inte planerat lägret ihop med någon på förhand. En track med så bra grepp att jag klarade även fartpassen på hjul som ruggats av asfalt… Regnvädret gav med sig så jag hann till slut med ett par pass på roadbanan också. Inte lika spektakulär som tracken – men inte heller alldeles vanlig. Slingrar sig runt en fågeldamm. Mysigt – men också med en något störande detalj: groteska högar av svanlort att passa sig för på banan…

 

En mer överraskande effekt av veckan var några rejäla kliv framåt med forskningen. Bättre grepp om litteraturen på området efter andra-varvet-läsning av artiklar under helgen i Gross Gerau – och en oväntad fart på datahantering och skrivande i Geisingen. I ett hus där valet stod mellan oergonomiskt sittande i sängen i ett någorlunda ostört rum, eller bättre ergonomi i ett livligt allrum med 10-tals andra inlinesåkare… Arbetstempot var definitivt inte bara min förtjänst – mailen i handledarkonversationerna flög fram och tillbaka i chatt-tempo vissa dagar… motiverande att snabbt få räta ut frågetecken! Härligt när även distansarbete funkar… Och “lägerbubblan”  avskild från vardagligheter hjälper visst koncentrationsförmågan ibland…

 

Efter 15 timmar på resande fot i måndags: hemma igen, i “vanlig” vardag. Elitidrottarbubblan långt borta. Faktiskt tacksamt – för med en attans förkylning som dök upp under hemresan är jag glad att ha annat än (bristen på) träning att fokusera på… Även om anspänningen börjar likna tentaångsest nu… Mittseminarium på måndag!!

Multinationellt!

Att lopp med motionsklasser, i diverse sporter, blir fulltecknade lååångt innan tävlingsdagen är ju inget ovanligt… Men att årets Europacup i Gross Gerau – som ändå tillät över 750 startande – fick stänga anmälan 4 veckor i förväg är mer uppseendeväckande… Men då var också “Europa” en underdrift i kategoriseringen; minst 4 kontinenter representerade… 4 distanser/klass under helgen och med kvalheat + A-/B-/C-finaler: betydligt fler lopp än så… Tight tidschema! Arrangemanget i Gross Gerau är känt för att vara en klass för sig när det gäller effektivitet – och årets tekniska strul som förstörde programmen lördag kväll + söndag var något högst ovanligt.

 

Något som å andra sidan blev bättre än väntat var vädret. Knappt något regn dagtid – oerhört värdefullt under långa dagar vid banan! Att temperaturen dessutom låg över 20 grader mest hela tiden var en skön bonus!

 

Prestationsmässigt hade jag ingen toppenhelg. Minst sagt ringrostig inte bara i klungåkningen utan även i kurvorna. 28,2 på 300m var väl hyggligt efter förutsättningarna, men på 500m borde jag kunnat knipa andraplatsen i heatet om jag lyckats trampa i för fullt. Irriterande – för banan i Gross Gerau är ingen track utan en platt asfaltsrektangel. Något jag borde behärska. Å andra sidan hade det gått ett drygt halvår sedan jag senast tog ett 90-gradershörn i full fart… Hopp om bättring finns!

 

I måndags tog jag tåget ner till Geisingen, för att träna en vecka på sommarens EM-banor. Såhär långt bara hunnit testa tracken – lyckan med vädret har varit mindre sedan helgen. För ovanlighetens skull inget större problem – för tracken är inomhus! På riktigt, inte bara under tak… Men fortfarande med härligt ljus genom glasväggar och plexitak. Arena Geisingen är ett häftigt bygge – en klass för sig inom inlinessporten – och påminner mig mycket om Max Aicher Arena i Inzell. Dock med skillnaden att banan är hälften så lång, doserad och belagd med Vesmaco istället för is…

 

Att lämna Gross Gerau för Geisingen gjorde ingen större skillnad i antalet språk och nationaliteter omkring mig… Det franska regionlag som jag bodde och tränade med första 2 dagarna har nu åkt hem – och ersatts av kinesiska landslagsåkare + en tysk klubb med ungdomar i huset. Onsdagskvällen blev en valborgsmässoafton utöver det vanliga – jag var inte den enda extra åkaren som anslöt till Team Arma Wheels träning… Är inte alldeles säker på hur många nationaliteter som faktiskt var med, men åtminstone Nya Zeeland, Chile, Colombia, Kina, Schweiz, Tyskland, Holland… Och så jag då…

2014/05/01 | Posted in: inlines | Comments Closed

Varva ner, städa upp, ladda om!

Min tävlingssäsong startar på fredag, med Europacup i tyska Gross Gerau. Det största och anrikaste av evenemangen  - årets upplaga är den 36:e… En långhelg nu känns ytterst vältajmat – inte bara för att i lugn och ro hinna leta fram tävlingshjul och smörja upp kullager, stöka undan skidor, vallagrejer, vinterkläder, byta cykeldäck osv… Utan just för LUGN OCH RO. Varva ner. Hitta igen en gammal risvärmekudde och upptäcka dess sköna effekt på spända nackmuskler. Dega bort en halv (regnig) fredag i soffan. Återfinna förmågan att sätta tankarna i “standby”…

 

Veckorna sedan Italien har varit… hm… innehållsrika… Först och främst med forskningen – där jag har mittseminarium 12 maj!! Halvtidsavstämning av avhandlingsarbetet alltså, med bedömningsgrupp. Skriftlig sammanfattning, muntlig presentation, praktiska detaljer och formaliteter… Sen har mitt första artikelmanus tagit sig vidare i peer-review-processen och kom i veckan tillbaka med kommentarer. I tidskriftens logg sammanfattat som “Vertict: minor revisions”. Positivt och motiverande arbete att ta sig an – men också sådant som verkligen drar tankespinn… De sista detaljerna som sällan faller på plats just framför dataskärmen – utan lite närsomhelst annars under dygnet… Samtidigt är det full fart på planering av både egen säsong (spika resor och deltaljer!) och nationella evenemang. Premiären i nya inlinecupen blir i Falun under Scandinavian Outdoor Games - och nu planerar vi dessutom ett läger i anslutning till tävlingarna. Tusen roliga/intressanta saker att tänka på – och svårt att hitta “standbyknappen” under alldeles för tidiga mornar… Men efter två härliga påsklediga dagar är den återfunnen!

 

Imorgon väntar nya utmaningar: stugrenovering! Men jag tänker vara lagom lat för att behålla den goa, utvilade känslan in i vardagen efter påsk. Dubbel vardag igen när elitidrottarlivet tar ny fart! 

Äntligen något positivt med en alldeles för varm vinter!

Rekordtidig utepremiär på inlines i Umeå!

3 april, en sopad parkeringsplats + kanske 500m cykelbana intill.

+1 grad vid start och strax under nollan i slutet. Inte historiens bästa inlinespass. Men inte så halt som man kanske kunde trott… Synd bara att vägarna inte är sopade än – vore lättare att få träna på dagtid medan solen värmer!

2014/04/04 | Posted in: inlines | Comments Closed

Kunde varit bättre… eller värre!!

Vädret blir gärna en kärnfråga när det handlar om inlines. Begreppet “det finns inget dåligt väder…” gäller inte på Vesmacobanor… Vatten+Vesmaco = totalt snorhalt! Jämfört med förra vårens läger i San Benedetto del Tronto, blev årets träningsvecka – ur det perspektivet – inte någon fullträff. 5 pass på banan regnade bort, men 9 pass på inlines hann jag ändå med. Plus 4 mer eller mindre blöta pass med andra skor på fötterna. Inte mycket att klaga på egentligen, alltså. Torsdagens oväder – som till och med lyckades översvämma restaurangen – var faktiskt knappast negativt för helheten, utan gav nya krafter för bra träning de sista 2 dagarna. Mest irriterande var det kanske att vi prickade in en vecka exakt mellan 2 högtryck… Varmt och soligt första och sista dagen på lägret… Hade självklart varit mysigare att vila på stranden än kura oväder i lägenheten…

 

Frånsett ovan nämnda, svårpåverkade faktor: en bra vecka! Lika bra logistik som ifjol trots dubbelt så många åkare! Och sömnen blev klart bättre sedan vi lyckats få igång värmen i lägenheten… Humörmässigt en del upp och ner – både härligt och frustrerande att vara på bana igen. Jag hade som vanligt lyckats förtränga hur ringrostig tekniken gärna känns efter ett halvår utan trackkurvor… Övriga svenskar i gänget hade ingen tidigare erfarenhet av skålade doseringar – men visade prydliga framsteg i tekniken!

2014/03/31 | Posted in: inlines | Comments Closed

Säsongsstart!

Nedräkning till årets första utomhuspass på inlines: 2 timmar kvar! Landade i Ancona igår tillsammans med Lars och Jocke från Dala Active Skaters, Magnus från Linköping/Motala AIF och Torbjörn från Tartu/Stockholm Speedskaters. En inspirerande resa – 4 av oss har nyligen format en arbetsgrupp för att utveckla tävlingssystemet för inlines på hemmaplan (läs mer här!) och nu är första tillfället att i lugn och ro prata ihop oss allihop tillsammans.

 

Förra året var jag ensam “utlänning” på holländarnas läger i San Benedetto. I år är lägret dubblerat i deltagarantal (120 personer) och rejält internationaliserat… Gissningsvis slipper jag alltså försöka klara träningspassen på holländska i år – men är å andra sidan redan nu rejält språkförrvirrad efter ett halvt dygn med danska lägenhetskamrater, spansk/italiensk konversation i närbutiken och förstås engelska som huvudspråk… Bara kul! Och med smörgåsströssel på frukostbordet + bröd levererat i en klädpåse från Jako Sports kan man inte undgå att det är holländska arrangörer… Mapleskates/Skeelernieuws gjorde ett fantastiskt jobb med förra årets läger – och trots att årets logistik innefattar 2 pass per dag för 3 träningsgrupper, och lunch + middag i en restaurang som väl rymmer ca 50 pers, så verkar det lovande såhär långt! Har bara lite svårt att förstå att italienare bäddar sängarna utan täcken även denna årstid… Fleecefilt i packningen var guld värd – men räckte inte riktigt för att slippa frysa inatt… Underbart är i alla fall att kunna öppna balkongdörren på morgonen och släppa in varm luft!

2014/03/23 | Posted in: inlines | Comments Closed

Vår…?

Knappt 3 veckor till säsongpremiär. Planerad till San Benedetto del Tronto, Italien. Men med det aprilväder vi haft halva februari skulle det inte förvåna mig om det är fullt möjligt att åka inlines i Umeå redan innan dess… Säsongens kanske sista pass på is igår, i nollgradig luft och lätt snöfall – men på magiskt fin is!! En positiv överraskning –  milsvid skillnad på förutsättningarna trots likartat väder… Tydligen kom den metrologiska våren till Umeå redan förra helgen – ett par månader för tidigt eller så… Jag har tröttnat på att längta efter riktig vinter – blickar hellre framåt nu… Vår är ju också rätt trevligt – egentligen…

‘System overload’ och idrottsparalleller

Den senaste veckan har varit fylld av nyheter i jobbväg. Arbetet för artikel 3 har startat! Nytt tema – nya frågeställningar, nya datafiler, nya analysmetoder… Både filerna och metoderna tyngre än något jag jobbat med förr. Det var datorn som sa stopp först – SPSS la ner analysen med beskedet ”insufficient memory to process the command or a subcommand”. Måste erkänna att min hjärnstatus kändes ungefär likadan…

 

En ny hårddisk hjälpte datorn.  Önskar att det vore lika enkelt att avlasta det mänskliga minnet en smula… Tacksam över att handledas av en professor med ett fantastiskt tålamod – även när jag är så trött att jag måste tänka sju gånger innan jag får variabelkodningen rätt på något så simpelt som tidsföljd… Framsteg i veckan, och när jag går tillbaka till “simpla” icke-tidsberoende multivariata analysmetoder inser jag att det krävs betydligt mer för “system overload” på mig nu än för ett år sedan… Noterar avsevärda likheter mellan idrottslig teknikträning och klurig statistik – åtminstone under de handledningsformer jag lär mig metoderna nu… Bollar iväg mina resultat via mail och får feedback. Lär mig använda makron och dubbelkolla variablerna i efterhand. Vända och vrida på data från en massa vinklar med olika för att se att de nykodade variablerna stämmer. “Coachad” till att så småningom klara mig själv… Och materialet som kändes oöverblickbart för en vecka sedan börjar bli hanterligt… Kanske blir det också lättare så småningom när det inte finns ett OS att splittra uppmärksamheten till i bakgrunden…?

 

Nu väntar i alla fall en helg med  ”defragmentering” av mänskligt minne… En lite ovanlig helg med festförberedelser – för på fredag är det dags för Mattias att bli teknologie doktor!!

2014/02/15 | Posted in: forskning | Comments Closed